-
Första löpet
Ratchel löper för första gången och med det kommer lite nya utmaningar i vardagen. Än en gång slås jag av en gränslös saknad av Smella, av den roll hon hade att spela i vår lilla flock. Och jag slås av insikten av hur otroligt mycket jag hade räknat med henne i vardagen. Min kloka och rutinerade tant. I det stora hela är det inte vidare stökigt. Eldar har alltid varit väldigt duktig kring löp, lätt att bryta med rösten när han blir för på tikar som doftar gott och framförallt har han i jämförelse med de…
-
En försmak av framtiden
Lördagskväll. Klockan är 23:30 och vi har precis kommit innanför dörrarna, rusiga av glädje och stolthet. Ikväll smygstartade vi höstens inkörning av Ratchel! Och jag kan inte säga annat än att det gick så långt över förväntan att jag varit alldeles gråtmild. Under eftermiddagen och kvällen har vi haft ett hejdundrande oväder med både hällregn och rejält åskväder. Riktigt mysigt faktiskt, tycker jag som älskar den typen av oväder. Älskar känslan av elektricitet i luften och den stora urladdning som ett åskväder innebär. Älskar att sitta vid ett fönster eller under ett plåttak och höra det…
-
Lugna gatan
Ratchel funderar vid dammen som vi jobbat hårt för att tömma och rengöra – men som många dagars regn återigen fyllt upp. Det har varit en rad lugnare dagar det senaste då ovädren har avlöst varandra. Det märks så tydligt även på hundarna att de inte är jättesugna på att vara ute när det står som spön i backen och fukten är uppe i nästan 100% om dagarna. Jag tror det suger musten ur oss allihopa litegrann. Eldar har varje morgon vänt i dörren och blängt på mig som om det är mitt fel att han…
-
Rackarungar och rackartyg
Ja, nog känner vi igen det alltid. Den begynnande tonårsperioden som kommer med stor energi och aptit på rackartyg. Den växande rastlösheten och blicken som letar efter saker att hitta på, äventyr. Det växande behovet av att få röra sig, jobba och få utlopp för det som spritter därinuti. Det brukar pratas om den här tiden som ”slyngelåldern” hos våra fyrbenta vänner. Tiden i våra gemensamma liv då vi sliter våra hår och simultant får grå strån. Jag funderar mycket på det där just nu, kanske inte helt otippat. Jag iakttar, analyserar och jämför med tidigare…
-
(Hjärn)Spöken
Hon skyggar för postlådorna och stirrar stint på tegelstenarna som ligger uppradade. Barnvagnar är konstiga och förbipasserande, högljudda människor jätteläskiga. Ja, det spökar onekligen mycket nu och det slår mig hur lätt man glömmer hur det var att ha en liten hemma. Det spelar ingen roll hur många gånger man går igenom vissa saker – på något vis är det ändå som att minnet gör lite som det vill. Försätter somliga saker i glömska eller åtminstone väldigt långt bak i huvudet. Det tog faktiskt pinsamt lång tid (ja, flera minuter!) för poletten att trilla ned hos…
-
Kemi
Jag finner mig ofta sitta där och bara titta på dom. På hur dom rör sig, kommunicerar, vilar och leker tillsammans. Ibland undrar jag om det verkligen bara är tjugo dagar sedan hon flyttade hem till oss, Ratchel. De verkar ha levt tillsammans i ett helt liv. Så synkroniserade. Så sammansvetsade. Det är något visst med deras kemi, det är tydligt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag ser det. Hur han inte känner något som helst behov av att vara övertydlig med henne. Hur han är avslappnad och tillåtande, delar med sig av…
-
”Jag ska lära dig allt jag kan!”
”Kom nu, Ratchel. Det gör ingenting att dom tömt dammen. Jag ska lära dig en schysst grej inför sommaren..” ”Ser du vattnet som kommer ut? Ser du hur strålen går därifrån och hit ungefär? Exakt här ska du anfalla..” ”Titta nu noga – jag visar och sen är det din tur!” ”Ååååh DÄR! Nej, jag missade!” ”Försök igen, du klarar det! Kom, vi gör det tillsammans!” ”Oj så roligt.. Men vad trött jag blev. Bäst att ha en tupplur i solen.”
-
Vi bor ihop oss
Dagarna går och vi blir allt mer vana vid varandra, allihopa. Det märks på både tvåbenta och fyrbenta att vi börjat sova lite bättre, mer kvalitativt liksom och att det gör mycket för dagsformen. Vi börjar hitta rutiner som passar oss och hundarna känns mer och med synkade för varje dag som går. Sådana saker märks väldigt tydligt på Eldar och hur han liksom blir mer och mer okej med att släppa Ratchel innanför sin stora personliga sfär även när det inte leks och busas. Ratchel är såklart överlycklig; oj så förtjust hon är i honom,…
-
Förälskade!
Söndag kväll och vi har nu varit fem i familjen i nästan fyra dygn. Vi är alla fortfarande ganska trötta av alla nya intryck, men åh så vi trivs med att ha fått ännu en familjemedlem! Det är så väldigt roligt att se hur relationerna utvecklas, både mellan hundarna och mellan oss tvåbenta och vår nykomling, samt se hur mer och mer av Ratchels personlighet blommar ut ju tryggare hon blir med allt det nya. Vi upptäcker nya sidor hela tiden, den ena charmigare än den andra. I morse gick vi på vår första ”riktiga” koppelpromenad…
-
Nu är hon äntligen här!
Nu är det lite mer än ett dygn sedan vi kom tillbaks hem med Ratchel. Hela gårdagen spenderades hos Lisa och Leif och deras hundar. Eldar och Smella var givetvis med och hängde i lekhagen tillsammans med Ratchel, hennes syster Laura och senare även med några av valparnas mostrar. Eldar blev sådär extra förtjust i Kimimela och förtjusningen verkade vara besvarad då de for runt som galningar tätt samman och knappt släppte varandra ur sikte en sekund ens. Jag blir alldeles lycklig av att se hundarna så. Som vanligt när vi varit där så går…