På Smella syns det väldigt tydligt när hon inte är på topp – en mycket uttrycksfull liten dam det där. Det blev inte mycket sömn inatt… Igår ballade Smellas mage ur, sannolikt ett resultat av att hon fått i sig något olämpligt i sin mission att dammsuga hela världen, vilket resulterade i en natt med orolig sömn och många abrupta uppvaknanden. Jag tror vi var uppe ungefär en gång i timmen inatt. Och man har ju inte så mycket val i det läget, det är bara att kasta sig upp när man blir väckt och skynda sig…

I och med att vår lilla flock börjar utökas känns tiden inne för förändringar även här på bloggen. Det känns inte riktigt hållbart att bloggen – eller instagramkontot – i fortsättningen går under namnet ”Husky_Eldar” eller ”Eldar och Smella och en hund till och en hund till och…”  Ja, ni fattar grejen. Så, med det sagt har jag idag ändrat namn både här på bloggen (OBS! även länken TILL bloggen) samt vårt instagramkonto. Jag hoppas såklart att ni hänger med oss även nu i förändringens tider 🙂 Ni finner oss nu under namnet Raxeira’s i fortsättningen.…

Idag har det blivit officiellt – vi väntar nytillskott i flocken! Det har nog i ärlighetens namn inte riktigt sjunkit in ännu, men för varje timme som går blir jag allt mer varse om att det faktiskt är på riktigt. Och bara ett fåtal veckor kvar tills hon är här, vår nya familjemedlem. Det är lustigt det där hur bitar faller på plats. Inte alltid när man tänkt sig det eller på det sätt man tänkt sig, men på något vis sker det ändå. Man hittar pusselbitarna man sökt och som passar i det pussel man…

Det är otroligt många intryck att smälta såhär nu när vi kommit hem efter vår tid i fjällen. Så väldigt många nya lärdomar och erfarenheter. Ansikten, personligheter och möten. Många ord, tankar och åsikter i alla de samtal och upplevelser vi (jag) haft med människor – de allra flesta människor som hållit på och levt med draghundar i fler år än vad jag själv har levt på jorden. Det är upplevelser, händelser, känslor och så otroligt många nya insikter att sortera, dissekera och analysera. Sådant tar tid, för mig. Kanske gör det inte det för en människa…

Debutturen som musher bakom ett tiospann (Yabastas tävlingsspann) gick dryga 40 km över Harafjället. En otroligt häftig upplevelse jag sent kommer glömma! Det går ingen nöd på oss häruppe i Jämtlandsfjällen. Vi njuter av att kunna köra hund dagarna i ända, insupa de vackra, snötäckta vyerna och har under dagarna som gått tagit tillfället i akt att besöka flera av landets främsta draghundsförare. Det har varit många långa, intressanta och insiktsfulla samtal kring hunderiet, avel och träning som jag gissar jag kommer bära med mig i framtiden. Det är många intryck att smälta, jag tror det…

Det är fortsatt lugna gatan härhemma. Febern har hållit sig borta idag och jag känner mig tack och lov lite piggare, om än inte särskilt kry. Rastlösheten river i kroppen nu. Jag längtar efter träning och aktivitet, både för min egen del och för hundarna. Vill ut i skogen, gå långa promenader, avsluta projekt och måla. Men jag försöker vila så gott jag kan. Vet att jag behöver det om jag ska återhämta mig någorlunda snabbt. Istället har jag funderat och fortsatt på lite andra, mindre fysiska projekt. Planeringsarbeten, grejat lite med bloggen och spunnit vidare…

Är det inte typiskt att just när man äntligen får en lugn vecka och börjar slappna av så kommer förkylningen på posten? Vaknade tokförkyld i början av veckan och har bara blivit värre. Igår var jag helt utslagen framåt eftermiddagen, gick och lade mig med 39 graders feber klockan 20 och däckade ganska direkt. Det blev en såndär märklig natt, en såndär man hade när man var liten och sjuk. När man är lite halv medveten om allting runt om, men ändå såpass borta att man inte riktigt är vaken. Minns jag har vridit och vänt…