-
Kemi
Jag finner mig ofta sitta där och bara titta på dom. På hur dom rör sig, kommunicerar, vilar och leker tillsammans. Ibland undrar jag om det verkligen bara är tjugo dagar sedan hon flyttade hem till oss, Ratchel. De verkar ha levt tillsammans i ett helt liv. Så synkroniserade. Så sammansvetsade. Det är något visst med deras kemi, det är tydligt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag ser det. Hur han inte känner något som helst behov av att vara övertydlig med henne. Hur han är avslappnad och tillåtande, delar med sig av…
-
Utvald till Cisions tio-i-topp!
Förra veckan trillade ett mail in på min inbox från Cision med ett meddelande om att Raxeira’s blivit utvald att ingå i deras bloggtopp. Det handlade om månadens topplista över svenska hundbloggar som anses ha ett stort inflytande. Jag måste erkänna min första reaktion var förvåning. Men sedan kom glädjen över att ha blivit uppmärksammad – och insikten om att det jag skriver uppenbarligen uppskattas av läsare och följare därute. Det är ju jätteroligt! Bloggtoppen tas fram av Cisions research-team i Sverige varje månad inom olika kategorier – man kan hitta allt från tränings- och resebloggar,…
-
Tacksamhet, trots allt
Dagarna har flutit ihop på sistone.. Ända sedan jag och grannen for in med Smella till akutmottagningen har jag helt tappat tidsuppfattningen och dagarna liksom går in i varandra. Vi hankar oss fram så gott det går just nu. Det är nära till känslostormar och livet känns oerhört märkligt. Det kanske blir så när drömmar går i kras… Men det finns inte en sekund då jag inte tackar universum för att jag har två lurviga vänner härhemma som förgyller dagarna och lockar till skratt mellan tårar, saknad och trötthet. Jag funderar mycket över det där med…
-
Överallt finns du
Du finns i mina tankar hela tiden. Vad jag än gör, vart jag än går, där finns du. Du finns på ängarna i de tidiga morgontimmarna och i mossans mjuka grönska. I vinden som susar förbi mig hör jag dig lyckligt galoppera för att plötsligt stanna upp och vänta in oss. Jag ser dina kloka, bruna ögon framför mig. Hur du vänder på huvudet för att se så vi är med dig medan du ivrigt trampar där du står. I porlande vatten kan jag höra ditt energiska tjatter när du talade om sådant du kände var…
-
Farväl, älskade vän
Jag förstår fortfarande inte. Minnesbilder rasar för mitt inre och jag får för mitt liv inte ihop det. Insikten kommer som i vågor. Tsunamis av flashbacks. Hjärnan försöker sortera. Hjärtat försöket förstå. Du är borta. Du är borta, du är borta, du är borta. Och de finns inget som kan mildra det enorma tomrum du lämnat efter dig. Det var inte såhär det skulle sluta… Jag försöker för mitt liv greppa vad det var som hände, men någonstans inom mig vet jag att jag antagligen aldrig kommer få veta. Aldrig kommer få svar. Aldrig kommer förstå.…
-
”Jag ska lära dig allt jag kan!”
”Kom nu, Ratchel. Det gör ingenting att dom tömt dammen. Jag ska lära dig en schysst grej inför sommaren..” ”Ser du vattnet som kommer ut? Ser du hur strålen går därifrån och hit ungefär? Exakt här ska du anfalla..” ”Titta nu noga – jag visar och sen är det din tur!” ”Ååååh DÄR! Nej, jag missade!” ”Försök igen, du klarar det! Kom, vi gör det tillsammans!” ”Oj så roligt.. Men vad trött jag blev. Bäst att ha en tupplur i solen.”
-
Vi bor ihop oss
Dagarna går och vi blir allt mer vana vid varandra, allihopa. Det märks på både tvåbenta och fyrbenta att vi börjat sova lite bättre, mer kvalitativt liksom och att det gör mycket för dagsformen. Vi börjar hitta rutiner som passar oss och hundarna känns mer och med synkade för varje dag som går. Sådana saker märks väldigt tydligt på Eldar och hur han liksom blir mer och mer okej med att släppa Ratchel innanför sin stora personliga sfär även när det inte leks och busas. Ratchel är såklart överlycklig; oj så förtjust hon är i honom,…
-
Förälskade!
Söndag kväll och vi har nu varit fem i familjen i nästan fyra dygn. Vi är alla fortfarande ganska trötta av alla nya intryck, men åh så vi trivs med att ha fått ännu en familjemedlem! Det är så väldigt roligt att se hur relationerna utvecklas, både mellan hundarna och mellan oss tvåbenta och vår nykomling, samt se hur mer och mer av Ratchels personlighet blommar ut ju tryggare hon blir med allt det nya. Vi upptäcker nya sidor hela tiden, den ena charmigare än den andra. I morse gick vi på vår första ”riktiga” koppelpromenad…
-
Nu är hon äntligen här!
Nu är det lite mer än ett dygn sedan vi kom tillbaks hem med Ratchel. Hela gårdagen spenderades hos Lisa och Leif och deras hundar. Eldar och Smella var givetvis med och hängde i lekhagen tillsammans med Ratchel, hennes syster Laura och senare även med några av valparnas mostrar. Eldar blev sådär extra förtjust i Kimimela och förtjusningen verkade vara besvarad då de for runt som galningar tätt samman och knappt släppte varandra ur sikte en sekund ens. Jag blir alldeles lycklig av att se hundarna så. Som vanligt när vi varit där så går…
-
Nedräkning
Det är med blandade känslor jag ser temperaturerna stiga obönhörligt. Det har varit tvåsiffrigt på termometern ett bra tag nu, men nu i helgen har det kommit allt närmare 20 grader och inte ens nätterna har varit särskilt kyliga. Jag inser att vårens ”riktiga” dragsäsong faktiskt närmat sig sitt slut (om den inte redan är slut för oss?) och tittar avundsjukt på de bilder och filmer som läggs upp över Facebook och Instagram från de hundkörare som fortfarande kan vara ute och jobba med sina lurviga. Samtidigt välkomnar jag sommaren, som smyger sig allt närmare. Min kropp välkomnar…