Utökade (hund)familjen på besök

Igår fick vi mycket kärt besök här i den lilla Raxeira-flocken. Det var alldeles för längesedan vi sågs nu men likväl föll hundarna in i sina vanliga gamla mönster och det var som om vi setts igår. Ja, jag skulle faktiskt vilja påstå att Charlie, Philip och deras tre hundar är en del av vår utökade familj vid det här laget. Vänner vi värderar mycket högt och känner en väldigt stor samhörighet med. Både hundarna och jag.

Det var för Ratchels del ett första möte med Charlies tre hundar Youkon, Lizzie och Gunne – men det hade lika gärna kunnat vara hundrade gången de sågs, så lätt och fint passade hon in i gänget. Som om hennes plats där på något vis var alldeles självklar. Hon blev överförtjust i allihopa. Lekte outtröttligt med clownen Youkon, svansade mer än gärna efter värdiga Lizzie tills hon vunnit hennes hjärta och var nyfiken på Gunne som hela tiden hittade på spännande bus. Själv kom jag ofta på mig själv med att drömma mig bort till framtiden; dagen då jag själv äger ett lika stort gäng hundar och allt vad det innebär. Tills dess är det fint att få ha vår bonus-flock att umgås och träna med. Det är inte ofta jag släpper ihop mina hundar med andra hundar bara sådär – det finns alldeles för mycket att förlora på det om något går tokigt – men när det är en välfungerande flock där individerna verkligen fungerar med och känner varandra och vi kommer att spendera mycket tid ihop även i framtiden, ja då ser jag tydligt vilket enorm utbyte hundarna har av varandra. Hur de älskar varje sekund och hur mycket de växer i sin språksäkerhet när de umgås med andra hundar som är duktiga på att kommunicera. 

Hundarna var alldeles slut mot kvällen när Charlie och co. åkte hemåt. Då hade de lekt och busat i timmar, med gemensam vila inomhus medan vi andra åt lunch. De däckade i princip direkt efter att vi kom in i huset och stängde dörren efter oss – men det var inte utan att Ratchel länge stod vid grinden och såg efter dom. Inte riktigt nöjd med att hennes nya vänner inte skulle stanna kvar. Det är så tydligt hur otroligt mycket hon trivs i flock, hur det är hennes rätta element. Jag ser fram emot den dagen vi växer i Raxeira-flocken igen. Vet med mig att det kommer att vara en stor glädje för oss alla.