Dagarna har flutit ihop på sistone.. Ända sedan jag och grannen for in med Smella till akutmottagningen har jag helt tappat tidsuppfattningen och dagarna liksom går in i varandra. Vi hankar oss fram så gott det går just nu. Det är nära till känslostormar och livet känns oerhört märkligt. Det kanske blir så när drömmar går i kras… Men det finns inte en sekund då jag inte tackar universum för att jag har två lurviga vänner härhemma som förgyller dagarna och lockar till skratt mellan tårar, saknad och trötthet.
Jag funderar mycket över det där med ”universum”. Över hur vissa saker sker just när de på något vis behöver ske och jag tänker många gånger att det måste finnas en mening med det, när det väl kommer till kritan. Som det faktum att Ratchel flyttade hit bara tio dagar innan Smella utan förvarning lämnade oss. Ratchel som inte var enligt planen – nästan ett helt halvår ”för tidig” i vår plan och äldre än vi tänkt oss. Söta, lättsamma Ratchel som nästlat sig lika mycket in i våra hjärtan som hon verkar ha gjort i Eldars, på nolltid. Som vore hon en pusselbit som varit ute på vift men kommit hem igen. Jag vet faktiskt inte vad vi hade gjort om det inte vore för henne – jag tror hon på sätt och vis har räddat oss alla tre…
Eller som det faktum att på söndagen då Smella lämnat jordelivet, föddes på natten hennes fem barnbarn hos Malin Granqvist och Team Villiviimas. ”Det var väl en Smella som envist ville tillbaka”, skrev Malin till mig och mitt hjärta hoppade över ett slag när jag fick bilder på en mörk liten tik med ljusa fläckar ovanför ögonen. Precis som Smella…
Att bara få vara nära och ta till vara på tiden med familjen är det viktigaste som finns nu..
Så mitt i all det här kaoset är jag ändå fylld av en helt enorm tacksamhet och kärlek. Hundarna vi har kvar, som är vår stora tröst och som hjälper oss att blicka framåt. De fantastiska människor vi har omkring oss;
Marlene som inte bara varit standby på telefonen hela tiden utan som också kom hela vägen från Motala för att stötta när vi tog farväl, grannarna som körde in oss till veterinären och dagarna därefter höll mig sällskap samt såg till att vi fick mat i magen och annat att tänka på, Madde som delat vår kärlek och sorg och som kommit hit så jag inte behövt vara ensam, Sarah som kommit med massor av råd, kärlek och stöd, Lazy Lupus-uppfödarna som även dom bidragit med stort stöd, goda råd och kärlek från deras del av landet, familj som ringt, stöttat på olika vis och dykt upp, kollegor som visar förståelse och kramar om när man behöver det som mest… Ja, till och med människor jag aldrig någonsin träffat förr har funnits där med enorm omtanke, stöd och massor av värme via sociala medier. Det har varit så enormt uppskattat – all omtanke ni visat!
TACK. Ni anar inte hur mycket det betyder.
Älsklingar
Det kommer med högsta sannolikhet ta tid att läka. Att vänja sig vid och acceptera vad som hänt. Vi försöker ta det en dag i taget just nu. En dag i taget och ett steg åt gången. Jag har börjat jobba så smått igen, kortare pass nu i slutet av veckan och det är skönt med avbrottet; att få tänka på annat en liten stund även fast det bitvis är väldigt svårt att fokusera. Men i ärlighetens namn längtar jag hem till hundarna hela tiden. Jag har ett enormt behov av att få vara med dom, nära och närvarande. Ja, jag skulle nog säga att det behovet av närhet till dom jag känner är både omättligt och fruktansvärt intensivt. Så jag är tacksam och glad att vi nu har en hel helg framför oss där jag kan ägna varje vaken minut åt att tillfredsställa just det behovet. Så skönt det ska bli.
No Comments
Johanna Lekhammar
vad starka ni är i er sorg. Vet verkligen hur det är när drömmar går i kras, det tar tid att läka, men vet också hur mycket det hjälper de hundar som finns runtomkring, familj och vänner! Ta emot allt du kan och massa kramar från oss <3
Nicole
Tack Johanna <3 Ja… Jag vet ju att du om någon förstår dig på det här med sorg över förlorade drömmar.
Stor kram
NastiSamoyed
Du skriver så fint och delar med er av er sorg på ett sånt öppet sätt! Har bara varit följare sen vintern, både här och på instagram, och kan inte hela historien.
Men kärleken du skriver om, både från din sida och från Smellas sida låter som one-of-a-kind, som inte alla får uppleva!
Är så glad att Ratchel hann komma in i erat liv, för hon verkar vara så underbar!
Massor med kramar från mig och Nasti <3
Nicole
Tack för din otroligt fina kommentar. Det värmer så väldigt mycket att få höra från er som läser och att det jag känner på något sätt ändå tar sig igenom texten och ut till er..
Stor kram från oss!
Anonym
<3
Nicole
<3