Hemma är där hjärtat bor
Det är två ”tröttmysiga” hundar som hoppar rätt upp i famnen på mig när jag kommer hem och släpper ut dom från hundgården. Jag har varit borta i någon dryg timme eller två, hos grannen tvärsöver, och ätit lunch. Så nära att hundarna utan problem skulle kunna höra mig prata på grannens altan. Trots att jag spenderat hela min morgon och förmiddag med hundarna, samt varit ute och sprungit med dom, är det ändå med en intensiv och genuin glädje de välkomnar mig hem igen och jag överrumplas av alla de känslor som sköljer över mig. Hjärtat totalt svämmar över när Smella kastar sig upp som en kanonkula i famnen på mig – och Eldar i samma sekund kryper upp bakom mig, stryker sin stora kropp tätt, tätt intill min likt en katt och kuttrar till. Hemma. Dom är mitt hemma. Och det finns ingen plats på jorden jag älskar mer.
Hamrafjället, sommaren 2015. Hemma är där mina hundar är.