Tidig morgon i mars

Idag vaknade vi upp till ett vitt landskap. Inte helt utan förvåning, med tanke på den vecka som varit temperaturmässigt. Det har varit idel sol och ofta tvåsiffriga plusgrader. Fjärilar som börjat vakna till liv, blommor som börjat knoppa och pollenallergin har varit på ingång. Och ska jag vara helt ärlig så har jag varit väldigt glad över att våren visat sig. Jag gillar inte det där mellantinget, när det varken är vinter eller vår. När det mest är is och slask och lera – och ständigt växlar i temperaturer.

​Hundarna, nåja Eldar mest, var däremot väldigt förtjusta när jag släppte ut dom strax efter sextiden i morse. Kände mig själv väldigt utvilad vid den tiden och valde därför att stanna uppe med dom. Iaktta dom när de pysslade med sitt i trädgården, medan jag själv bryggde kaffe. Kunde till slut inte motstå att dra på mig min gröna parkas och göra dom sällskap, med kameran i hand. 

Eldar var på bushumör, men Smella tyckte det var en dålig idé. Hon var väldigt tydlig med att hon minsann hellre ville in och kura ihop sig på soffan. Satte sig till slut demonstrativt på trappen och väntade på oss andra. Det fick bli jag som fick leka en stund med Eldar istället. Jag är fortfarande såpass förkyld att jag blir andfådd och yr av att röra mig för mycket, så jag lekte “fånga-benen-leken” med honom, som han går igång riktigt på. På så vis slapp jag röra mig särskilt mycket och lät honom göra jobbet med det vilda skuttandet. Så höll vi på en stund och jag försökte fånga nån enstaka bild med vinvinkeln när jag hade chansen. Däremellan buset blev det mysiga kelstunder och vi pysslade noggrant om varandra. Eldar putsade och pussade på mig, medan jag masserade mjukt och kliade tillbaks. Älskar dom stunderna. Det märks så tydligt att hundarna uppskattar det och jag tror faktiskt det är lika viktigt, lika berikande för dom som det är för mig.

Så småningom blev det frukostdags och därefter har hundarna fått vara en stund i hundgården, på Eldars begäran. Smella hängde såklart på, av lojalitet mer än någonting annat, det är jag säker på. Där har de sedan suttit och spejat ut över skogen tillsammans, boffat lite på grannarna som varit ute och promenerat i skogen med två av de hundar de ibland är jourhem åt. 

Erik har erbjudit sig att ta hundarna på en träningsrunda med kickbiken nu på förmiddagen. Det har redan börjat töa bort, allt det där vita vi vaknade till, så förhoppningsvis kommer väglaget aldrig hinna frysa till is på nytt dom här dagarna. Och det känns faktiskt helt okej för mig. Jag ser hellre att barmarkssäsongen på allvar får börja så vi kan köra regelbundet igen, utan risk för halkolyckor. 

Det blir en sväng till Barkarby idag med för att införskaffa/uppdatera lite utrustning inför resan till Lakavattnet. Marlene har lovat att lära mig hur jag ska binda om släden bland annat, vilket jag ser fram emot, så det ska ordnas lite nytt vad gäller rep och sådant. Nu är det inte alls långt kvar tills vi åker!