Cani-X

Det blev en löprunda med två springglada hundar nu på eftermiddagen. Hundarna hade tryck i benen – mer än under gårdagskvällens dragrunda – till skillnad från matte här som mer kände sig som en livs levande bromskloss idag. Det har blivit fler och fler löpturer det senaste då temperaturerna inte riktigt varit där vi vill ha dom. De längre och fartigare dragrundorna har liksom fått stå åt sidan, men de kortare löpturerna har funkat desto bättre. Blir ju inga höga hastigheter med mig bakom, men det blir åtminstone jobb och stimulans för hundarna – och träning för mig. 

Har haft flera inlägg på sistone som blivit sådär halvfärdiga. Jättestörigt, för jag vill hemskt gärna blogga men har inte riktigt haft inspirationen att skriva färdigt. Förra veckan var dessutom fruktansvärt jobbig mentalt (vilket direkt påverkar mig fysiskt) och full av oförutsedda, negativa händelser som totalt dränerade mig på energi. Är glad att jag känner det vänt nu, med hjälp av mycket vila och de fantastiska människor som backat upp och tagit mig igenom veckan med alltifrån telefonsamtal, till spontanbesök. Positivt med förra veckan var dock att Smellas besök hos veterinären gick bättre än förväntat.  (Ni kan vara lugna, hon mår bra och är pigg som en mört!) Hon är så fruktansvärt lätt att hantera och världens duktigaste tant hos veterinären! Gjorde en lungröngten, som ju knappast är jättebekväm för hundarna egentligen, men hon lyssnade så fint och gjorde mig så stolt. Sköterskan berömde massor och Smella var överlycklig (efter en dag utan mat pga undersökningen) över att få sig ett par godbitar som belöning. Älskade skrotfia!