Efterlängtade soltimmar i leran

Idag har solen behagat titta fram bakom molnen. Vilken energi man får på en gång av de strålar som letar sig ned och landar i ens ansikte! Älskade, älskade sol. Jag längtar verkligen efter kylan och vintern (för hundarnas och dragets skull) men gud så jag saknar blå himmel och soliga dagar. Påverkas alltför mycket av mörkret och den där grå massan. 

Givetvis blev det en lång och uppfriskande promenad under förmiddagen. Begav oss in i skogen och tog en runda med MRKopplen (min signal för hundarna att man får gå lite som man behagar) runt ängarna, vilket var himla lerigt. Det var slirigt, kladdigt och svettigt men tänker man efter så är det nog rätt nyttigt ändå, både för mig och hundarna, att lyfta ordentligt på benen och ta oss över stockar och sten. Hundarna klagar inte det minsta heller. Smella köttar bara rätt igenom (ser ut som en kladdkakesmet när man kommer hem) och Eldar är ju så långbent att han knappt blir smutsig alls i jämförelse. Kan visserligen också bero på att den grabben är en såndär som rynkar lite på näsan och tar omvägar runt de mest leriga områdena, haha. Det blev en hel del korn på vilt dock, som det ju ofta blir kring ängarna eftersom rådjuren ofta betar samt vilar där, men Eldar var faktiskt ovanligt lugn trots det. Drog lite extra i kanske en kvart men inte alls som promenaden häromdagen. Tur det, annars hade jag nog druttat på ändan i sörjan.

Både före och efter långisen har det varit hundgårdshäng medan jag pillat med annat hemmavid. Fixat upp lite ny mat i fågelstationerna/träden bland, fotat lite och njutit av kaffe i solen. Även om där knappt varit mer än tre timmar av sol så har det varit hemskt uppskattat! Nu börjar mörkret falla och om ytterligare någon timme blir det en dragrunda. En kort sådan den här gången, med tanke på att hundarna ändå varit igång en del under dagen.