Hundgårdshäng

Nu när hundgården äntligen står färdig har vi ägnat de senaste dagarna åt att börja vänja in Eldar. För honom, som aldrig behövt hänga i hundgård tidigare, är det en liten omställning från att ha fått springa lös på tomten (under uppsikt) och inte helt självklart att bli lämnad instängd på begränsad yta som inte är inne i huset. Jag hade faktiskt trott att det skulle vara svårare att få honom att känna sig bekväm i hundgården, men faktum är att han verkar ta det riktigt bra. 

Eldar är ju en hund som gärna vill känna sig inkluderad när man håller på med saker och ting. Vare sig det handlar om att rensa rabatter till att flytta på ved. På samma vis har han hela tiden velat vara med när vi byggt hundgården och vi har lite skämtsamt givit honom titeln ”arbetsledare” härhemma. När jag nu i slutet av förra veckan började leka runt med inredningen till hundgården såg jag till att ha Eldar med mig inne i den. Jag ordnade godisgömmor och tuggben inne i hundgården för att få honom att associera den med något trevligt och på så sätt börja vänja in honom lite i smyg. Och det måste faktiskt ha spelat lite roll för ända sedan dess har det varit Eldar som tagit initiativ till att gå in i hundgården. Som själv travat bort och krafsat på dörren för att jag ska öppna upp och släppa in honom. Direkt på morgonen, direkt efter promenaderna vi gått och däremellan. Och jag är inte dummare än att jag förstår att han alldeles gratis ger mig fantastiska tillfällen att förstärka hans nyfikenhet för hundgården! Så de senaste dagarna har vi fortsatt se till att hundgården är spännande.Varje gång Eldar visat på att han vill gå in har han fått det och upptäckt någon kul belöning därinne, alltmedan jag stängt dörren och gått därifrån för att han ska lära sig att jag inte alltid kommer vara med honom eller inom synhåll. Tio minuter ensam i hundgårde blev snabbt till tjugo, till en halvtimme. Igår kväll blev det där Eldar fick sin middag; gömd i kongen, på ”hyllorna”, bakom stockarna… Och nu på morgonen har han spenderat en och en halv timme själv därinne, medan jag ätit frukost framför LA Ink och smygtittat genom fönstret. Hundgården är placerad så man ser den främre delen av den från vardagsrumsfönstrena. Jag har också varit väldigt noga med att inte släppa ut Eldar om han någon enstaka gång stått vid dörren och pipit lite (hänt en eller två gånger och det har handlat om ett litet pip och intet mer) utan väntat tills han bestämt sig för att gå hitta på något annat och är tyst. Det går hur fint som helst. Och jag är verkligen så glad och stolt över hur duktig han är i sådana här situationer! Han var precis lika lätt att ensamhetsträna som valp – förstörde aldrig mer än någon enstaka reklamtidning och pappersrulle – och att vänja in/ensamhetsträna när vi flyttade till nya huset gick så lätt att jag inte ens behövde anstränga mig det minsta. Utan tvekan är det en utav hans egenskaper som jag verkligen är lycklig över. Kanske gav universum mig en hund som är så lätt på sådana områden för att väga upp de bitar som varit betydligt svårare? 😉