Lillsjön

Det har blivit ett par varma dagar det senaste. På förmiddagarna har vi gått på upptäcktsfärd (äntligen hittat till Lillsjön – tio minuters promenad bara!) för att mestadels lata oss mitt på dagen. Klickat lite, filttränat, busat när orken funnits och lekt med vattenslangen. Eldar, som väldigt gärna ligger i solen och sover, får man lura till att svalka sig ibland. Att låta honom busa med vattenslangen är det absolut lättaste – och roligaste – sättet för en hund som annars tycker det är rätt trist att bli blöt. Den senaste tiden har han själv börjat bära runt på slangen och och väntat på att vattnet ska komma. Då kan jag inte låta bli att reta honom och skratta åt hans förtjusta förvåning när jag vrider på vattnet. 

Att hitta till Lillsjön har verkligen varit underbart. Plötsligt är det lätt att ta sig till vattnet, finns massor av ställen att bada på utöver den officiella badplatsen, elljusspår, cykelleder, promenadstigar och till och med ett hundbad. Igårkväll plockade jag med mig kameran, Erik och Eldar och gick ut för att försöka ta oss runt HELA sjön. Hamnade vid nästa sjö som ligger intill och hittade massor av fantastiska vägar vi måste testa att dra på när det blir lite kallare. Längtar verkligen tills vi kan börja med draget igen – även om jag är en riktig sommarjunkie egentligen. Men det blir inte riktigt samma sak när ens fluffiga kompis inte orkar med eller njuter av de varma dagarna lika mycket som jag själv. 

Grannarna fick för någon dag sedan hem en ny valp. En liten, långhårig schäfertik som tultar runt och piper titt som tätt. Eldar tycker det är jättespännande och kan sitta i timmar och bara titta på när dom rör sig ute på tomten. Han är verkligen som tjuren Ferdinand, den där. Grannarna brukar ha ganska roligt åt hans små egenheter. Som det här med att han rätt som det är hoppar upp på trädgårdsbordet och lägger sig. Eller att man inte kan ligga på marken – exempelvis när man försöker träna hemmavid – utan att han kommer och lägger sig ovanpå. Eller hur han nyfiket och eftertänksamt iakttar dom varje dag, som vore dom en serie på tv:n. Även fast han varje dag blir utskälld av deras papillon och chihuahua så sitter han där och tittar. ”Han har en stor personlighet” säger dom ofta. Och jag kan inte annat än att hålla med. Grannarna har precis fått sålt huset och flyttar i höst. Jag kan inte låta bli att tycka det är väldigt tråkigt, för jag vet med mig att jag hade trivts med att ha dom kvar där bredvid oss. Människor jag genuint fattade tycke för från första gången vi träffade dom.