Gyllene dagar

Idag har varit en sån dag då allting bara klaffar med Eldar. Han är lyhörd och samarbetsvillig, söker kontakt, går intill mig i slakt koppel och är allmänt kul och lätt att vara kring. Vi har mött så väldigt mycket hundar idag. På stora avstånd, nära ibland och faktiskt blivit rent överraskade runt ett hörn. Lösa, utmanande, skälliga och leksugna. Och Eldar har kämpat med sig själv men vunnit varje inre kamp, och trots att han ibland velat det, inte gjort ett enda utfall. Inte skällt, morrat, ylat eller pipit. Jag ser hur han allt oftare börjat ta till lugnande signaler. Hur han kör nosen i backen för att så snart de passerat ruska på sig, så som han gör för att sen bli av med stressen mötet inneburit.

Jag kan se på honom ibland hur mycket det kräver av honom att inte ge efter för impulserna, att följa efter mig när jag ber honom trots att en stor hanhund förföljer oss på ett ytterst utmanande vis och dess ägare skiter i vilket. Jag ser det och jag blir så väldigt stolt över individen bredvid mig. Jag vet han i mångt och mycket gör det för att jag är den som står vid andra änden på kopplet. Och det betyder mycket.

Idag klaffar allt. Och det finns inte ord som beskriver hur mycket dessa dagar betyder.