Unghundstankar

Fredag och vi tar det lite lugnt framför Nyhetsmorgon efter vår morgonpromenad. Eldar slumrar vid mina fötter och jag funderar över det där med hur kaosigt det kan vara med unghund ibland. Ena dagen upp, andra dagen ner. Det händer så väldigt mycket i Eldar nu att det är svårt att hänga med i svängarna ibland, både för matte/husse och Eldar själv. Det finns dagar som är rena drömmen – allting funkar, kontakten är på topp och det är så lätt att vara en bra tränare och partner. Och så finns det dagar som i onsdags då man helst vill dra täcket över huvudet och kasta in handduken. När hunden blivit totalt döv över natten, har ögon för ALLT utom dig och är som en skenande ångvält i koppel. Och när man som tränare är helt och hållet värdelös. Nej, det är inte en dans på rosor alla dagar..

Men så vaknar man upp till en ny dag, med en kärleksfull huskypojke i knät medan man dricker kaffe, vars favorittrick för att tigga till sig lite gott är att pussa matte på munnen, och man tänker att vi får en ny chans idag. Och jag tänker alltid lite extra på mina föräldrar då. Att det är så dom måste ha tänkt även om mig när jag var en kaosig tonåring. Man får ta dom bra dagarna, fira och förvara dom i minnet och hjärtat för att minnas dom när allting känns svårt. Och man får se de sämre dagarna som tillfällen att lära – om inte just i det ögonblicket, så efteråt när man fått en chans att andas och reflektera över vad det egentligen var som hände.

Jag hyser inga tvivel om att det kommer bli en toppenfin hund av Eldar en vacker dag. När kaoset lagt sig och vi alla tre fått tiden att växa i våra skor. För så är det ju. Vi behöver alla tid att mogna. Och Vad gäller Eldar så är han ju trots allt redan fantastisk, så nog finns det hopp alltid 😉