En spännande vår

Det här året har verkligen haft en mycket intressant start. Det har varit den ena möjligheten efter den andra som dykt upp och det är alltid intressant att se vad som sker när man tackar ja till möjligheter. Tar chanser. Det kan givetvis bli platt fall; ett par platta fall tror jag man får räkna med i livet när man tar chanser och man lär sig med tiden att börja sålla lite. Men det kan också leda till större saker än man anat när man vågar tacka ja. 

Först dök Sally upp. Vi hade planerat för valp till sommaren 2018, men vår vana trogen så händer saker och ting för det mesta fortare än planerat. Möjligheten att ta en valp från Marie och just parningen av de hundar/linjer hon sett ut, den var alldeles för bra för att tacka nej till. Det kom plötsligt och oväntat, men ändå just i rätt tid på något vis. Jag hade gått ned i arbetstid och hade ett par mycket lugna veckor framför mig; perfekta för valp. Det tog inte mer än ett dygn från det att jag fått reda på att där kanske fanns en valp kvar i kullen, till det att Marie och jag kommit överens om att Sally skulle hem till oss. Som jag nämnde häromdagen; en no brainer. Bara någon vecka senare åkte vi och hämtade henne. Allting vi har sett sedan dess tyder på att hon varit ett alldeles perfekt och självklart tillskott till vår lilla familj. 

Kort efter att vi fått hem Sally blev jag inkallad på intervju till ett nytt jobb jag sökt och det dröjde inte länge förrän jag blev erbjuden tjänsten och tackade ja. Ett fast jobb som dessutom kom med stora möjligheter att rekryteras internt – norröver i landet. Som om universum konspirerade för att bana väg för vår framtida flytt norrut så träffade jag distriktschefen för norra Sverige redan på min individuella intervju, samma dag som jag erbjöds jobbet och det föll sig naturligt att berätta om framtidsplaner att flytta uppåt. Han skulle egentligen inte ha varit med där den dagen, men hade hoppat in då Stockholms distrikschef var på semester. Ett sammanträffande jag inte kunde låta bli att le stort åt.

I början på mars blev jag också tillfrågad av valberedningen om jag inte ville sitta med i SPHK Mälardalens styrelse som suppleant. Jag har aldrig suttit i en styrelse tidigare och jag räknar mig fortfarande som hyfsat grön inom många områden vad gäller våra polarhundar, men jag såg ett tillfälle att ta mig ut ur min egen komfortzon och lära mig mer. Att få en chans att vara med och påverka och engagera mig, även om det kändes lite skrämmande. Jag är nämligen sådan att jag av naturen hatar att vara nybörjare, det är något med det som skrämmer mig tror jag. Hur lustigt det än kan låta. Häromdagen var det i alla fall årsmöte för distriket och mitt namn togs upp som förslag, vilket lett till att jag blivit vald till suppleant-posten för de närmaste två åren. Det är nytt och det är många frågor, men jag tycker det ska bli roligt och spännande. Det är en chans att lära mig mycket, utvecklas och lära känna nya människor inom kretsen.

Det är inte slut där med hundrelaterade möjligheter som dykt upp och där kommer mer nyheter senare i vår. Men lite tänker jag allt hålla på det! De närmsta veckorna nu kommer vi att fortsätta jobba på planeringen och byggandet av vår nya hundgård, som länge varit på g. Förhoppningsvis får vi en leverans av sektioner denna eller nästa vecka, vilket innebär att det på riktigt kommer kunna ta fart. Det ska bli oerhört skönt med två separata hundgårdar vid löp och dylikt! Som alltid ser jag fram emot att komma till den punkten då jag får börja inreda och leka loss; jag sitter på många idéer vad gäller berikning som jag vill testa i praktiken. 

Så.. En spännande vår går vi till mötes. Jag ser fram emot att kunna dela fler trevliga nyheter med er framöver!