Söndagstur
För att ändå låta hundarna få utlopp för sin energi så tog vi en sväng med däcket igår eftermiddag. Ratchel och Eldar var oerhört heta till en början och for fram som två ångvältar. Så småningom kom de ned i en jämn men kraftfull skritt och jobbade på mycket fint, alltmedan Sally fick springa lös. Det är otroligt tacksamt när de ännu är så små att inte jaktinstinkten vaknat till fullo och de fortfarande är väldigt måna om att hålla sig till flocken. Trots det är det tydligt hur Sallys självständighet växer för varje vecka som passerar. Hon blir tuffare och tuffare, vågar för varje gång utöka lite mer avstånd. Men hon är fantastiskt duktig på att komma när vi ropar och har hela tiden koll på oss i ögonvrån. Ja, än så länge i alla fall. Jag räknar som vanligt inte med att kunna ha henne lös på det viset längre fram. Men så länge det nu går att göra det utan långlinan så övar vi på det där med följsamhet och inkallning.
Eftersom den här söndagen bjöd på riktigt mysigt väder bestämde vi oss för att ta en sväng i ”vår” väldigt kuperade urskog. Jag älskar att gå där, både för egen del och för hundarnas. Det finns massor av stigar och leder genom den, men oavsett vart du går så får du räkna med kuperad terräng över rötter, stenar och mossa. Då och då kommer man också till fantastisk fina bergsknallar med fin utsikt där vi ofta passar på att sätta oss en stund för att öva passivitet, vila och bara njuta av att sitta där en liten stund. Ljuvligt är det! För hundarna är det bra att få gå i terrängen och vi tenderar att göra många avstickare ”off road” för att låta dom lyfta ordentligt på benen över stockar och sten. Sally älskar såklart urskogen. Där finns massor av roligt att upptäcka och för en liten tokig valp är det roligt att skutta runt i riset. Det är ett bra sätt för henne att bygga upp styrka, balans och motorik helt i sin egen takt i den mjuka, men snåriga terrängen.
Sally har visat sig vara en riktig vildhjärna. Hon älskar att springa snabbt, klättrar som en liten apa och en väldigt god kroppskontroll för sin ålder. Jag tänker tillbaks på Eldar i den åldern och ser verkligen en enorm skillnad. Han snubblade över sina egna ben nästan ända upp i ettårsåldern 😉