Första dygnen med Sally

Tidigt i lördags morgon satte vi oss i bilen och påbörjade resan norrut mot Vigge. Det var dags att hämta hem Sally och min kropp var full av förväntan och nerver. 

När vi väl kom fram slogs jag som vanligt av hur otroligt vackert Vigge är. Jag har bara varit där en gång tidigare men det känns så hemma på något vis. På uppfarten möttes vi av den lilla, fluffiga tollarvalpen Wilding som genast charmade både mig och Erik med sina stora ögon och smittsamma energi. I bakgrunden välkomnades vi av ett högljutt och mycket välbekant tjatter från de båda valpkullarna på plats, ackompanjerade av de äldre huskisarnas ylande. 

Någon timme efter att vi suttit i köket och pratat med kaffe i hand kom ännu en bil körandes på uppfarten och vi fick snart sällskap av en norrman med flickvän. Även de valpköpare, som vi hade väntat på innan vi släppte ut alla valpar för att promenera en sväng över den frusna sjön. Sallys kull släpptes ut först, med mamma Yoyo i koppel och de rusade iväg över snön med en väldig fart. Det är en oerhört fin, social och homogen kull! Jag hade hemskt gärna velat plocka med mig hela drösen med valpar, så förtjust blev jag i dom. Även mamma Yoyo är en oerhört trevlig tik som jag genast fattade tycke för när jag träffade henne första gången i påskas, långt innan jag visste vi skulle komma att köpa en utav hennes valpar nästan ett år senare.

Efter två promenader på sjön, en med vardera kull utav de två i princip jämngamla, och en god middag blev det dags för oss att fara hemåt med Sally. Resan gick verkligen hur fint som helst. Sally sov större delen av vägen, verkade inte det minsta brydd eller obekväm. Hon är verkligen en kavat liten tjej. Känns väldigt trygg i sig själv.

Vi kom hem ganska sent, betydligt senare än vad vi tänkt oss och väldigt trötta, men glada. Hemma väntade de andra hundarna och Madeleine, som passat dom hela lördagen. Sally tog allt nytt med ro, men det blev inte mycket sömn under natten till söndag för hon hade sparat ordentligt med energi under bilresan och var riktigt busig under kvällen. Jag hade bestämt mig för att  sova med henne på golvet i vardagsrummet, för att underlätta om hon behövde ut under natten. Och nog fick jag springa alltid. Det hann bli in på småtimmarna innan hon slutligen somnade ordentligt, då ihopkrupen tätt intill mig på min huvudkudde. Sally har visat sig vara oerhört mysig och kontaktsökande, särskilt när hon blir trött – till min stora glädje. 

Natten till idag var hon betydligt tröttare efter en hel dags upptäckande och busande. Ja, hon sov faktiskt djupt näst intill hela natten och behövde bara ut två gånger för att kissa. Det var otroligt välbehövligt med sömnen för oss allihopa. 

De här första två dygnen hemmavid har förflutit utan konstigheter; vi har mest tagit tid att lära känna varandra och landa. Sally har varit på upptäcktsfärd i hundgården, vilket hon tyckte var himla skojigt, samt ute i de dryga 1000 kvm av tomten som vi hägnat in. Där springer hon lös och lär känna omgivningen med stor nyfikenhet. Ratchel har fått vara med henne en del nu på dagen, inne såväl som ute. Dom två kommer väldigt fint överens och Ratchel är otroligt tålmodig och duktig med den lilla. Sally har snabbt blivit väldigt förtjust i henne och svansar ofta runt henne i hopp om både lek och mysiga stunder.

Eldar, som ju är en väldigt intryckskänslig hund och således påverkas starkt av stora förändringar, har vi tagit det lite lugnare med. För honom är det väldigt viktigt med utrymme och sömn för att han ska landa, vilket tydligt märks på honom. Han går ofta undan när han tycker det blir lite för mycket och lägger sig gärna själv i vårt sovrum en stund, där kommer inte busiga små valpar åt honom. Intresset han visar för Sally har ökat i takt med att han börjar landa, vilket har märkts av idag. Han är försiktig, nyfiken och snäll men håller fortfarande ett visst avstånd när hon är som busigast. Idag har han dock, till skillnad från igår, kommit med flera busiga lekinviter. Jag har passat på att ha honom ute när Sally varit i hundgården, på så vis får de ändå se och nosa på varandra mycket men på var sin sida om stängslet som säkerhet. 

Utöver mys, bus och upptäcktsfärder har jag börjat introducera klickern lite smått. Så småningom använder jag ju klickern till lite allt möjligt så att börja få henne att koppla ihop ljudet med belöning är egentligen det enda jag bryr mig om såhär i början. Vi leker mycket inkallning när vi är ute och jag upptäcker att hon är väldigt lätt att belöna både med ätbart, med lek och rent socialt. Ikväll klippte jag också klorna på henne, sådär när hon var lite lagom trött. Hon kunde inte ha brytt sig mindre utan dåsade faktiskt bort medan jag snabbt och lätt tog mig igenom de små, mjuka klorna. Lika orädd för det som för allting annat. Det är en egenskap som jag tycker oerhört mycket om och hoppas att hon får behålla upp i vuxen ålder. 

Ja, två dygn har snart gått och vi börjar så sakteliga landa lite i vår nya, lilla familjekonstellation. Det är med glädje och förväntan jag ser fram emot att få se hur flocken och individerna utvecklas. Det känns otroligt bra det här. Två dygn in och jag är redan bottenlöst förälskad i henne. Lilla, frimodiga stjärnskottet Sally.