Förälskade!

Söndag kväll och vi har nu varit fem i familjen i nästan fyra dygn. Vi är alla fortfarande ganska trötta av alla nya intryck, men åh så vi trivs med att ha fått ännu en familjemedlem! Det är så väldigt roligt att se hur relationerna utvecklas, både mellan hundarna och mellan oss tvåbenta och vår nykomling, samt se hur mer och mer av Ratchels personlighet blommar ut ju tryggare hon blir med allt det nya. Vi upptäcker nya sidor hela tiden, den ena charmigare än den andra.

I morse gick vi på vår första ”riktiga” koppelpromenad tillsammans. Tidigare har vi bara gått mellan bilen och huset samt ned till postlådorna och det var lite märkligt, tyckte hon. Det finns ju lite mer omkring vårt hem än det hon är van vid, så reaktionerna är ju inte det minsta konstiga när man har den vetskapen med sig. Vi tog därför med oss alla hundarna när vi gick ut i morse; det har varit väldigt tydligt att hon känner sig tryggare när dom också är med. Än så länge håller vi oss endast här i närheten runt åkrarna/skogen, där störningarna inte är lika många och ”konstiga”. Det räckte gott och väl att se hästarna (stora som dinosaurier, tyckte Ratchel) och insupa alla nya dofter. Så fort någonting är märkligt så stannar hon upp, sätter sig gärna och tittar en stund och funderar. Jag har gjort så att jag satt mig ned jämte henne och bara småpratar lugnt om det vi ser för att ta det helt i hennes takt. Ju längre vi kom på vår lilla runda, desto tuffare kände hon sig och mot slutet struttade hon på som om hon aldrig gjort annat.

För att se till att alla får ordentligt med sömn och tid att bearbeta alla intryck har vi idag kört Skalman-stilen med en mat-(bus-)och-sov-klocka. Det har fungerat riktigt bra och även om jag märker att särskilt Eldar fortfarande har mycket att bearbeta så har dagens lite mer ”strikta” (för att vara i vår familj) schema verkligen gjort skillnad. Han har känts jämnare i humöret och mer avslappnad än igår. Det blir nog ett likadant upplägg imorgon. 

När det inte varit vilostunder så har vi varit ute i trädgården under varmaste tiden på dygnet. Ratchel har busat och badat (hon älskar vatten såpass att jag ibland undrar om hon är flatte!) och roat sig med att dundra runt i buskagen och jaga småkryp. Har hon haft tur så har Eldar orkat leka en stund med henne, för att sedan återgå till att sträcka ut sig i skuggan någonstans. Och hon har varit ute på skattjakt också! Trädgårdshandskar och strumpor och fårskinn och diverse annat hon tycker är värdefullt, det har hon samlat på sig och gömt i ”sin” fåtölj och sedan somnat ovanpå. Erik berättade hur hon hade upptäckt ett av de större fårskinnen och dragit det omsorgsfullt med sig upp i fåtöljen igår. Knasmaja! Hon kan gott få hållas så länge det är ofarliga grejer hon tar, jag tycker mest det är charmigt. För varje dag blir hon också allt gosigare och mer kontaktsökande (dvs mer sig själv). Idag har hon faktiskt varit riktigt följsam överallt och kommit med mig så fort jag visslat eller ropat. Hon verkar tycka oerhört mycket om att bara sitta nära och luta sin panna mot min medan jag kelar med henne. Långa stunder. Då översköljs jag återigen av det där enorma lugnet som finns i henne. Det som fortplantar sig i mig på en millisekund. Jag kan se hur just den egenskapen kommer komma att bli otroligt värdefull för mig med tiden. Jag som är en människa som ofta tampas med mycket oroskänslor..
De senaste nätterna har hon också själv bestämt att hon minsann är så stor och modig att hon absolut ska sova i ”sin” fåtölj ute i vardagsrummet med dom stora hundarna. Och det har hon gjort, hela natten utan minsta konstigheter. Jag måste erkänna att det är ganska motvilligt som jag låter hundarna få som de vill i den frågan 😉 Men jag får trösta mig med att jag fortfarande blir väckt på morgonen av en gosig halvårsvalp som kryper upp intill mig i sängen och borrar huvudet mot min halsgrop. Och en evigt kärlekstörstande toktant som kommer fäktandes med krävande tassar om jag inte vaknar snabbt nog 😉

Nyss ikväll tog vi en lite längre promenad runt ängarna. Solnedgången var helt fantastisk. Vi fick sällskap ut av Lollo och Fredrik som kom hem från Skåneresan ikväll; de bor tvärsöver gatan och räknas mer eller mindre som bonusfamilj vid det här laget. Vi bor i princip hos varandra. Det kan tyckas tidigt att introducera dom för Ratchel, men jag valde medvetet att göra så enbart eftersom Lollo hjälper mig mycket med hundarna de dagar jag jobbar och ofta är med mig ut på löparrundor/promenader med dom. Det är således viktigt för mig att de känner varandra väl – och hundarna älskar henne! Särskilt Eldar (och det säger inte så lite om henne!). Det blev en otroligt mysig promenad tillsammans i det magiska skenet från solnedgången. Ratchel glömde strax att vara blyg och var mycket bekvämare nu på kvällspromenaden. Hon travade lyckligt på och gärna nära Eldar, som ju hela tiden hittade spännande saker att undersöka. Det naturliga drivet framåt tittade fram. Det fanns stunder då jag liksom fick en föraning av hur det kommer vara att köra in henne – och jag lovar att mitt hjärta fladdrade till lite extra. Jag anar en riktig guldklimp i den där fröken!

Erik, som har spelat bortamatch i Gävle (am. fotboll) hela dagen kom hem nu för en liten stund sedan och det var så himla roligt att se hur Ratchel idag vaknade till för att hälsa honom hem lika lyckligt som de andra hundarna. Den lilla svansen gick som en propeller när hon såg honom och hon sträckte ivrigt på sig för att få pussa sin saknade husse i mungipan. Jag blir så otroligt glad av att faktiskt kunna se hur hon trivs med oss! Vi är redan så väldigt förälskade i henne..!