Nu är hon äntligen här!

Nu är det lite mer än ett dygn sedan vi kom tillbaks hem med Ratchel. Hela gårdagen spenderades hos Lisa och Leif och deras hundar. Eldar och Smella var givetvis med och hängde i lekhagen tillsammans med Ratchel, hennes syster Laura och senare även med några av valparnas mostrar. Eldar blev sådär extra förtjust i Kimimela och förtjusningen verkade vara besvarad då de for runt som galningar tätt samman och knappt släppte varandra ur sikte en sekund ens. Jag blir alldeles lycklig av att se hundarna så.  

Som vanligt när vi varit där så går alla former av tidsplaner fullständigt i stöpet. Det är helt enkelt svårt att slita sig och tiden går som alltid alldeles för fort. Men vi kom iväg så småningom. Eldar och Smella somnade innan vi ens hunnit lämna gårdsplanen och jag var inte det minsta förvånad. Ratchel var lite förvirrad först, det var nog lite konstigt för henne att lämna syrran och gänget, men kom så småningom till ro och somnade hon också.

Första dygnet har sedan gått över förväntan. Givetvis en omställning för oss alla och det kommer ta lite tid att landa, som det ju alltid gör, men det känns så väldigt bra det här. Ratchel tyckte allt det var lite märkligt där i början när vi kom hem. Det var så mycket nytt och hon visste inte vart hon skulle börja med sina noggranna undersökningar, så hon for än hit, än dit för att hinna nosa igenom hela trädgården innan hon fortsatte med huset. För att hon inte skulle stressa upp sig under natten valde vi att ta med henne in i sovrummet och stänga om oss. På så vis kunde de andra två sova ostört och Ratchel kom till ro i sängen mellan mig och Erik. Hon verkade trivas rätt bra där i sängen 😉

Det var ganska tydligt att Smella och framförallt Eldar behövde få sova och ta igen sig mentalt, så på kvällen såg vi till att de fick ta det väldigt lugnt rent generellt. Eldar har vi varit väldigt noga med att ge utrymme när han bett om det; för honom är det alltid lite extra viktigt att få återhämta sig mentalt för att inte bygga stress. Får han bara sova ut, i lugn och ro utan att bli störd, så är han snart på banan igen. Av den anledningen lät jag också honom göra Erik sällskap i sovrummet på morgonen när jag och tjejerna steg upp. Ratchel ville ut redan vid femtiden, morgonpigg fröken det där, och Smella hängde på medan killarna tog en välbehövd sovmorgon. Vi hamnade sedan framför tv:n medan kaffet puttrade. Smella och Ratchel bestämde sig båda två för att sitta i knät på mig, så det var bara att kapitulera. Det gör jag så gärna. Jag förstår inte hur vi fick plats där i fåtöljen alla tre, men på något vis finns det ju alltid stjärterum när det finns hjärterum. Båda två somnade så småningom så jag blev kvar där fram tills det att Erik och Eldar steg upp kring nio. 

Resten av dagen har vi tagit det väldigt lugnt. Jag tror att vi alla har haft ett stort behov av en totalt kravlös dag, där vi får återhämta oss och landa i det nya. Man glömmer lätt hur mycket energi det tar såhär i början, hur roligt man än har det. Eldar och Smella har mestadels legat utslagna nånstans i trädgården, medan Ratchel har växlat mellan att busa och gosa, för att sedan somna en stund ovanpå kabeltrumman vi har som avlastningsbord ute. Vilken ljuvlig liten toka hon är! Mot kvällen när det svalnat av lite har även de stora hundarna orkat springa lite och busa med henne mellan vilopauserna. Och när de inte orkat så har hon inte haft några som helst problem med att roa sig själv med alla de hundratals fjärilar som flyger omkring på tomten eller något annat roligt. 

För varje timme som går desto tydligare blir det att hon känner sig mer och mer hemma. Det märks på sättet hon rör sig, hur hon tar för sig och hur hon söker kontakt. Och på det faktum att hon mot eftermiddagen/kvällen faktiskt gått och lagt sig när hon varit trött, till skillnad från gårdagen. Hon har snabbt hittat en favoritplats i den fåtölj som står närmast fönstret mot trädgården. Där har hon nu kurat ihop sig och somnat.

Nu lider dag ett mot sitt slut och känslan av surrealism börjar så sakteliga avta. Sakta, sakta. Nu har vi två otroligt lugna veckor framför oss där allting får handla om att landa och vänja sig vid varandra. Det är lika bra att ni förbereder er på tusentals bilder o historier kring vår lilltjej – här och på Instagram! 😉