Pimp my ride

Tre dagar kvar tills vi åker och igår fick jag för mig att piffa upp släden en aning. Det är ju verkligen inte en jättefancy liten släde vi har här, utan en gammal och väderbiten Björkis Tobogan som Janne hade ståendes. Den har varit med om det mesta, vilket syns tydligt. Men den är fullt fungerande. Sliten, men vid liv. Och i ärlighetens namn har jag ju inte kört jättetufft direkt, med den lilla hobbykörning som blivit av i den här delen av landet.

Jag har haft i tankarna sen förra vintern att piffa upp den lite. Dels för skojs skull – det skulle ju innebära nya kunskaper och jag tycker om projekt där jag lär mig nytt – dels för att där varit behov av det. Att den är sliten innebär inte att den måste kasseras. Det har med tiden börjat kännas allt viktigare att faktiskt ta sig tiden att laga och reparera saker, snarare än hela tiden köpa nytt. Det är så fruktansvärt lätt hänt i det här bekväma slit-och-släng-samhället att man bara kastar grejer. Grejer som egentligen inte är så svåra att laga eller reparera. Så jag försöker bli bättre på det där. Se det som ett tillfälle att lära nytt och lägga till ännu några färdigheter i min kunskapsryggsäck. Tänker det är sådant som kommer vara bra att kunna, i framtiden. Den dagen jag bor mitt i skogen och avståndet till städer och butiker blir allt längre, pengarna hellre används till annat och jag har nytta av DIY-kunskaper.

Jag skulle egentligen vilja ta en ordentlig genomkörare av den, men känner jag behöver vara lite realistisk också. Jag är förkyld – min ork är begränsad – och jag vågar inte riktigt ta isär den helt och hållet på egen hand än. Marlene har lovat att hjälpa mig (lära mig) binda ihop släden samt byta belag, så den biten kommer vi ta tag i nu i påsk inför hundkörningen. Egentligen var tanken att jag skulle fixa släden i somras, men det var så mycket andra projekt då att det hamnade allt lägre ned på priolistan. Så nu fick det istället bli till att piffa upp den lite snabbt.

Igår började jag olja in den – och det är enorm skillnad nu några lager senare. Den ser genast lite gladare ut. Jag har också tejpat om slädens handtag, vilket kommer göra stor skillnad för mig! Mycket skönare att hålla i nu. Ska göra detsamma med trädelen där snöankaret hänger också, så slitaget inte blir riktigt lika stort på träet.

Vi klurade även lite över hur vi skulle ordna en bra mattbroms och fästa den, vilket ledde till att jag satte mig och jagade rätt på en skotersäljare. Hittade till slut ett ställe i Krokom-trakten (Mats Skoter AB), inte långt ifrån Lakavattnet där vi kommer bo, som jag bad Erik ringa till. Ett snabbt samtal senare hade vi löfte om skotermatta. Personen Erik pratade med var hemskt tillmötesgående och kunde absolut plocka fram lite begagnade skotermattor vi kunde få plocka med oss. Perfekt!

Idag har jag fortsatt med att plocka bort de linor som sett sina bäst-före-datum. Känns dumt att riskera att någonting går sönder när det är så lätt att byta till nytt. Har också sett till att byta ut de utklippta bitarna av skotermatta som fungerat som greppyta för fötterna på medarna, som ju annars blir himla hala. Dom som satt på sen innan var väldigt slitna och hade helt klart gjort sitt. Världens bästa granne skänkte mig gamla MTB-däck, som ändå skulle kasseras, så dom tog jag till vara på. Det var faktiskt det största jobbet med hela slädfixet! Fy fasiken så drygt det var att få bort däcket från själva hjulen! Hade nog inte riktigt rätt verktyg heller – och det tog på krafterna såpass att jag var tvungen att vila lite emellan varven då jag blev så himla yr. Men till slut fick jag med lite vilja och våld loss ena däcket och det räckte gott och väl till båda medarna. (Thank God!) Använde samma skruvar som suttit innan, för att undvika att borra nya hål och på så sätt försvaga medarna mer än nödvändigt. När MTB-däcken väl satt på blev jag väldigt glad över att greppytan var tiofalt bättre än det gamla underlaget! ​

Det känns skönt att ta ett steg tillbaks och se så stor skillnad – trots att det inte varit ett särskilt stort jobb. Nu är det mest slädsäcken, en väldigt gammal och väderbiten sådan, som drar ned helhetsintrycket. Men den får hänga med nu det som är kvar av den här vintersäsongen. I år tänkte jag försöka mig på att sy en ny slädsäck från scratch. Kicki är fenomenal på att lägga ut bra beskrivningar på DIY-projekt som gäller utrustning till draget, så jag tänkte jag skulle försöka sy en liknande slädsäck som den hon har. Det blir nog en utmaning! Jag som alltid föredragit träslöjd framför syslöjd, haha. Men som jag sade; färdigheter kan man aldrig få för många av. Så jag ska nog ta mig igenom det med.

Nu är det egentligen bara packningen kvar så är vi redo att åka på torsdag. Längtar ihjäl mig!