Tankar en fredagskväll

Det är fortsatt lugna gatan härhemma. Febern har hållit sig borta idag och jag känner mig tack och lov lite piggare, om än inte särskilt kry. Rastlösheten river i kroppen nu. Jag längtar efter träning och aktivitet, både för min egen del och för hundarna. Vill ut i skogen, gå långa promenader, avsluta projekt och måla. Men jag försöker vila så gott jag kan. Vet att jag behöver det om jag ska återhämta mig någorlunda snabbt.

Istället har jag funderat och fortsatt på lite andra, mindre fysiska projekt. Planeringsarbeten, grejat lite med bloggen och spunnit vidare på framtidsplaner och drömmar. Det är spännande tider nu, ändå. Jag känner hur det här året kommer att bli ett ganska avgörande år för mig, för oss, på många vis. Ett år som kommer att bjuda på enorma upplevelser, erfarenheter, lärdomar och nya vägskäl. Och på enormt mycket utveckling. Både på ett personligt plan och inom hunderiet. Är det någonting jag alltid brunnit mycket för så är det just utveckling. Att lära mig nytt. Mer. Att uppleva mer. Stora känslor. Sådant som bär med sig nya insikter och kännedomar om mig själv och livet i stort.

Jag fortsätter att räkna ned och längta efter fjällresan nästa vecka. Med allt det kommer innebära för mig. På något sätt känns det som om den resan kommer bli en slags milstolpe, en markör för mig i framtiden när jag ser tillbaks. Att mina drömmar och planer om framtiden kommer att konkretiseras ännu mer av att spendera en och en halv vecka med hundkörning, på riktigt. Att det kommer bli en punkt där jag verkligen kommer inse att jag inte kan tänka mig att gå tillbaks till något annat liv än ett som innehåller draghundar och fjäll. Och att därefter kommer varje steg jag tar handla om att fortsätta skapa det liv jag önskar för mig själv. För oss.

Det blir ett spännande år. Det har jag på känn.