Lugna gatan

Det är lugna dagar härhemma hos oss nu innan allting drar igång igen efter julledigheten. Har de senaste dagarna insett att det visst inte bara är jag som är väldigt mentalt trött efter jul och nyår (och allt vad dessa helger innebär) och går på sparlåga. Måste faktiskt erkänna jag är tröttare nu än innan ledigheten, att jag bär på mycket inre stress och just det behöver jag försöka vända på nu. Men jag är inte den enda – jag märker detsamma på hundarna. Hur trötta de är mentalt efter resandet, att ha så mycket folk och hög intensitet omkring sig utan större avbrott, att behöva samsas om platsen i ett hus med hundar de inte känner så väl (vi har aldrig haft så många och olika hundar fördelade inom vår familj som nu!) och kanske framförallt efter nyårsnatten.

Särskilt Eldar har i ett par dagar nu visat tecken på inre stress, vilket kommit fram i att han varit extra lättretlig, mer reaktiv och faktiskt lite svårläst. Kanske för att han, liksom jag, inte alltid har så lätt med sina inre konflikter. Balansen mellan vad man vill, vad man orkar och hur man instinktivt reagerar när den mentala dagsformen inte är så god. Och jag måste erkänna att jag faktiskt missat att ta in det till en viss del, tecknen på hans stress, att jag kanske satt honom i situationer han skulle ha mått bättre av att inte vara i. Ökat på hans stress istället för tvärtom. För att jag själv varit så trött att jag inte tänkt klart eller förmått vara vaken nog. Så jag fick mig en liten tankeställare för någon dag sedan när han var grinig även mot mig, för ingenting, på ett sätt han annars aldrig är. Inte för att han inte kan vara grinig, pojken har humör, men det ska väldigt mycket provokation till för att Eldar tydligt ska visa tänderna mot mig. Och jag är vanligtvis betydligt duktigare på att läsa honom; han behöver aldrig vara övertydlig i sina signaler mot mig, för jag uppfattar honom vanligtvis i ett betydligt tidigare stadie. 
Så jag tror nog det blev en redig tankeställare inte bara vad gäller honom och hans stress, men också min egen. Ett tydligt tecken på att jag passerat gränsen för vad jag mentalt orkar den här julen. Att vi båda borde vila, återhämta oss och ta det väldigt, väldigt lugnt ett tag. Så det är vad vi gjort både igår och idag. Nästan ingenting. 

Jag har lagt extra tid på mig själv; på att ta mig till gymmet och ta hand om kroppen. Sova ordentligt, försöka hitta tillbaks till bättre matvanor (julen med alla bakverk o sötsaker är en stor fälla för mig) och bara göra sådant som jag känner LUST till. Och hundarna har faktiskt varit utslagna. Igår tog Erik en långpromenad med dom, men de var utslagna både före och efter. Ville knappt ut på tomten när de blev erbjudna gång på gång. 
Idag ser jag lite mer energi hos dom båda. Eldar har busat och lekt lite både med mig och Smella, bett om att få gå ut och hänga på tomten (jepp, han säger alltid till när det är dags att gå ut och sitta på sin sten och titta på grannarna) och båda har fått söka foder över tomten idag. Men det har inte varit mycket mer fart än så. Jag har varit inne på att dragträna ikväll, men lagt det på hyllan. Magkänslan säger att det inte är rätt dag för det, att Eldar inte kommer vilja springa och att Smella verkar behöva en kväll till av ren återhämtning. Så det blir en vanlig promenad istället, för att få komma ut lite utanför huset och tomten. Så får jag ta ställning imorgon om de känns pigga och springsugna. 

Fick för övrigt idag hem selen jag beställde till Smella. Alldeles för kort över ryggen tyvärr och lite FÖR tajt i halsen, trots att jag tyckt jag varit minutiöst noga med måtten (vi har uppenbarligen måttat olika ändå) och mailat fram och tillbaks.. Trist. Så jakten på en ny sele som sitter rätt fortsätter; den vi redan har nog sett sina bästa dagar nu och behöver en avlösare helst under denna säsong i alla fall…