Första snön – äntligen!

Som vi har väntat! Lyckan var stor när de första snöflingorna började falla här hemma igår kväll – och rätt total när jag vaknade upp till ett mjukt, vitt täcke över hela trädgården som snart kom att glittra vackert i den stigande solens strålar. Jag kan nog med ganska stor säkerhet säga att även hundarna var glada över snön. Eldar framförallt, som idag velat ömsom mysa, ömsom springa på gräsmattan mest hela dagen. 

På förmiddagen begav vi oss ut på en riktig långtur över fälten, jag och hundarna. Helst hade jag nog velat ta en premiärtur med släden, men riktigt så mycket snö har vi tyvärr inte ännu. Jag hoppas verkligen det kommer snart. Idag fick Smella istället springa lös så snart vi lämnat stall och bilvägar bakom oss, liksom en mycket nöjd Eldar fick ränna i långlinan. På de nästan 15 metrarna kan han ändå röra sig hyfsat fritt och det är väldigt fint att kunna ge honom åtminstone den lilla extra rörelsefriheten. 

En ledig dag som denna hade vi ingen som helst brådska där vi gick – hundarna fick således nosa runt bäst de ville medan jag fotade lite under tiden. Ibland stannade vi till när Eldar ville gräva en stund eller när de båda upptäckte en åkersork under en stor stock som de turades om att undersöka och försöka fånga. Och jag lät dom hållas, ser det som fantastisk berikning för dom att få vara hundar bara och inte hela tiden behöva följa mig. Idag följde jag dom minst lika mycket. På samma vis lät jag Eldar hållas när han i ett buskage hittade en liten blodig skinnbit (väldigt färsk sådan) från ett rådjur. Han var givetvis väldigt nöjd med fyndet och sprang genast iväg för att lägga sig och tugga på och slita isär det. Smella var väldigt nyfiken men höll sig på artigt avstånd och avfyrade ett gäng lugnande signaler för säkerhets skull. Hon är duktig på det där med kaskader av lugnande signaler, hon. ”Finders, keepers”, gissar jag att Eldar förmedlade utan att behöva signalera med annat än en snabb blick. Och jag lutade mig tillbaks mot en sten och iakttog dom båda och fotade lite ibland. 

Jag älskar verkligen dagar som denna. Dagar som känns helt kravlösa och tillåter en att bara få vara och njuta av samvaron tillsammans med hundarna i vilken takt man vill. Ibland önskar jag nog att hela livet kunde bestå av enbart sådana dagar faktiskt.