Dagarna som varit

Efter att ha spenderat en långhelg hos mina föräldrar i västgötaskogarna har det varit ett ganska trött gäng härhemma. Jag själv har haft massor att göra med förberedelser inför utställningen som kommer pågå fram till 20 december och sen såklart själva vernissagen som var nu i helgen. Har försökt att komma ut på åtminstone någon av hundpromenaderna, men annars har det faktiskt varit Erik som tagit på sig huvudansvaret över hundarna och deras promenader under de dagar vi var där. Först på söndagen, när det lugnat ned sig för min del, kom jag med ut på en riktigt långpromenad tillsammans med min bror, hans pojkvän och deras nya familjemedlem Luna. En sprallig och glad liten italiensk vinthund på dryga sex månader. Måste erkänna jag blev hemskt förtjust i den svarta lilla yrvädret – ännu en hund med väldigt mycket personlighet och vi vet ju vid det här laget att jag är lite svag för just det där med stora personligheter!

Det har varit fantastiska och soliga höstdagar både i helgen och de två, snart tre, dagar vi varit hemma med. Jag älskar hösten när den visar sig såhär! Hur frisk luften känns och hur vackert allting är. De tidiga, dimmiga morgnarna och de vackra och allt tidigare solnedgångarna på kvällen. Temperaturerna, som ju varit minst sagt ojämna de senaste månaderna, har den här veckan äntligen börjat gå stadigt neråt. Morgon och kväll är det så kallt att jag inte kunnat köra hund utan vantar. Och just det – vi har kunnat köra hund! Det har ju verkligen inte varit en självklarhet det här året. 

I måndags kväll körde vi vår hemmarunda (vi har på grund av temperatur och fuktighet inte kommit ut på längre rundor än dryga 5 km) och för första gången denna dragsäsong drog Eldar på riktigt ordentligt. Han sträckte linan, höll ett ganska högt och jämnt tempo på eget bevåg och sprang även fast han hamnade framför mig och Smella. 
Det märks så tydligt när temperatur/fuktighet sjunkit på honom! Han är ju en hund som aldrig helt tar ut sig i arbete. Helt olik Smella på det sättet. På så vis är han ju smart – han jobbar aldrig hårdare än han behöver eller känner att han mäktar med – och den egenskapen hos honom gör det väldigt lätt för mig som förare att se hur han mår och upplever sådant som temperaturen. Om det sen gör honom till en fenomenal draghund? Nja. Haha.. Han är fenomenal i draget/arbete när det passar honom, kan vi väl säga. Eldars största styrka ligger nog i hans vetskap om att han är en individ med fri vilja och valmöjligheter och den använder han ofta. Mitt jobb blir liksom att styra honom rätt när den fria viljan skulle kunna leda till tokigheter. Ska jag vara ärlig så älskar jag den egenskapen och typen av intelligens. Den passar mig utmärkt, även om den inte alltid är den lättaste att jobba med i alla situationer. 

Igår kväll tog vi en sväng ner till åkrarna och lade spår. Det var faktiskt ett tag sedan vi spårade nu – har liksom inte riktigt haft suget – men ganska nyligen kände jag hur det började dyka upp igen. Det där suget. För jag tycker ju innerst inne att det är både roligt och en fantastisk aktivitet för hundarna. De är ju dessutom duktiga och tycker det är kul, även om det inte blir så himla ofta just nu. Mitt mål är i alla fall att få till spår lite oftare nu när jag känner att min egen energi börjat återvända och växa. 

Båda hundarna blev lite smått distraherade igår. Smella tyckte det var lite jobbigt i början av spåret; förstod snart att det var för att jag satt med Eldar intill mig en bit bort och försökte knäppa bilder på henne och Erik när de spårade. Så det blev till att lägga undan kameran en stund och gå iväg en liten bit med Eldar för att låta henne hitta tillbaks till uppgiften, vilket hon snart gjorde. Eldars distraktion i mitten av hans spår berodde på något helt annat; han vädrade vilt från skogsdungen intill fältet. Det här märker jag tydligt när vi inte spårar regelbundet; hundarna blir mer lättdistraherade av saker runtomkring. Så nu ska jag bära med mig det till nästa spår och försöka jobba mer med det. Men precis som Smella gjorde, så hittade Eldar så småningom tillbaks till spårningsuppgiften och han gjorde färdigt hela vägen. Jag försökte att inte vara för på honom och stå emot mina impulser att gå in och styra upp – jag vill ju gärna att han gör det på egen hand. I och med att vi inte tävlar eller siktar på det, så tycker jag inte att det spelar så himla stor roll alla gånger om spåret inte blir perfekt utfört. I slutändan är det ju faktiskt för hundarnas skull vi håller på. För att de ska få stimulans och göra något de tycker om. Så det får liksom bli på deras villkor litegrann. Särskilt nu när det inte varit så himla regelbundet och jag vet att det spelar in. 

Idag blir det en lugnare dag med mycket lösspring och trädgårdshäng för hundarna. Än så länge ser det ut att bli bra dragförhållanden ikväll, så det är vad vi hoppas på! Ska lägga tid på att ge dom båda varsin massage, titta igenom tassarna och ta en ordentlig borstning idag. Åtminstone Eldar skulle behöva en omgång med borsten. Smella är ju redan i princip totalt utfälld och naken nu, även om det aldrig verkar ta slut helt. Hennes päls har i alla fall äntligen blivit finare och fått tillbaks lite lyster nu! Gud så hemsk hon såg ut för någon vecka sedan, torr som ett fnöske i pälsen. Det är fantastiskt var lite tillskott och förändringar i kosten gör såhär under fällningen!