En förmiddag i det vita

Efter en bitvis väldigt tung förmiddagstur med släden spenderade vi resten av förmiddagen ute på tomten. Medan hundarna fick ägna sig åt att leta reda på sin lunch ute i snön (torrfoder som kastats ut) ägnade jag mig åt att smutta på varmt, härligt kaffe och titta på från min plats i utesoffan. Hundarna letade, sniffade och grävde i snön i säkert en timme innan de kände sig färdiga. Eldar och jag lekte sedan loss i snön en stund med hans anka medan Smella fortsatte att leta mat en stund till. Det är så härligt att titta på dom när de pysslar med sitt sådär i trädgården. Iaktta hur de kommunicerar under tystnad när de bökar runt i det vita. Det är fascinerande hur mycket små signaler som sänds ut hela tiden. Signaler vi människor så himla lätt missar eller feltolkar och som många gånger är avgörande för vad som sker i förhållandet till andra levande varelser. Det är fascinerande att se hur två individer som är väldigt måna om att ha sin mat ifred inomhus, kan samsas och vara avspända kring mat tillsammans när där finns utrymme att kommunicera utan inverkan av en människa. Hur de kan gå tätt ihop, sida vid sida, och dela på torrfoderkulorna som om de aldrig gjort annat.