Tassvård
Ikväll efter kvällspromenaden blev det dags för lite tassvård för Smellas del. Klippa klor, trimma lite väl långt tassfluff och smörja in trampdynorna som var i behov av extra kärlek. Lite småjobbigt att klippa klorna tyckte Smella men med ordentligt med gos och beröm så slappnade hon av. Mot slutet såg hon mer och mer ut som på bilden nedan:
Eldar förvånade både mig och Erik med att visa ett onormalt stort intresse för tassfixeriet medan vi grejade med Smella. Jag fick faktiskt vifta bort honom flera gånger för att han inte skulle vara i vägen och jag såg hur han i ögonvrån blängde lite oförrättat på mig där han lade sig intill oss. Först när jag kände mig färdig med Smella insåg jag vilken stor grej det var för Eldar att göra; Eldar som haft så himla kämpigt med sina känslor inför hantering av klor och tassar! Med det i huvudet bestämde insåg jag att det var lite dumt att vifta bort honom när ha visade på spontan och positiv nyfikenhet, så jag frågade om han inte ville komma och lägga sig på mattan där vi satt. Plockade fram lite godis utifall att. Döm vår förvåning när Eldar glatt kommer och lägger sig vid Erik, utan en blick på klotång, sax och tassalvan. Han lät mig pilla med baktassarna bäst jag ville – och ville hellre ha mys än godis (WHAT!?) och var hur cool som helst. Jag klippte igenom klorna lite – mest för tränings skull eftersom hans klor inte var i behov av det egentligen – klippte bort lite tassludd och smörjde sedan trampdynorna ordentligt. Eldar brukar inte tycka om att få sina tassar insmorda så jag passade på att göra det grundligt nu när det var på hans eget initiativ. När jag var färdig med det kände han sig klar för kvällen. Och givetvis lät jag honom då resa på sig och vandra iväg; precis enligt den tysta överenskommelse han och jag har. Det var emellertid en stolt, STOLT matte som satt kvar där på mattan och plockade ihop saxar och salva efteråt.
No Comments
Anna
Otroligt fina voffsar du har!
Och jag vet alltför väl hur det är att kämpa med tassbestyr, en av mina hundar tycker det är döden på en pinne. Men man blir så himla glad de gånger det går smärtfritt 🙂