Om en unghund som växer upp

Det är väldigt spännande med Eldar just nu. På lördag fyller han två år (galet!) och det är så mycket som händer med honom nu. Kemkastreringen spelar säkerligen in, utöver det att han blir äldre och mognar mer och mer. Det är intressant det där när man har en hund med egenheter – jag menar jag är säker på att dom flesta hundar har någon liten egenhet – och hur de utvecklas. För det gör dom faktiskt. Egenheterna utvecklas i takt med att hunden gör det, som jag upplever det med Eldar. Han hittar nya sätt att hantera situationer på; inlärda av mig eller sådana han själv kommit fram till att de funkar; nya sätt att busa på, nya kryphål.. 

Det där med att finna kryphål är Eldars stora specialité. Det finns få saker som roar mig så mycket med honom som just den egenskapen. Även om det kanske inte alltid är så behändigt. Men han är fantastiskt duktig på att analysera en situation och räkna ut hur han ska komma undan med sådant han tycker är lite jobbigt. Första tiden med Eldar, särskilt när han började bli könsmogen, kunde jag slita mitt hår över just den egenskapen. För det var verkligen inte alltid så roligt. Som när han snabbt insåg hur lätt det kan vara att slippa undan klosaxen om man nafsas eller sprattlar som en fisk. Ett exempel på när den där intelligensen och förmågan att finna kryphål inte riktigt är så rolig att handskas med. Ni som hängt med ett tag i bloggen vet nog nu att kloklippningen är någonting vi jobbat mycket på och idag hittat vårt sätt att hantera utan bråk eller tvång. Som det bör vara. Men det innebär inte att Eldar inte försöker slippa undan ibland – han har humor på det viset – han gör det bara under de premisser han vet är ”okej”. Han hittar på nya, snälla sätt att slippa undan. Som igår. Det tog lite längre tid än vanligt att klippa klorna och han liksom tröttnade lite. Som vanligt får han utrymme att ta korta små pauser när vi klipper och under en av dessa korta pauser fick han en snilleblixt. Man kan tydligt se det på honom när han får en sådan för samtidigt som han försöker smyga med det så avslöjar han sig själv genom att titta på mig lite under lugg. Så ber jag honom att lägga sig ned igen – och det gör han – men smart som han är så inser han att matte inte kommer kunna använda sina händer om han lägger sig raklång över henne. Det var precis vad han gjorde. Han klättrade upp på mig och lade sig ned, gjorde sig tung och svårflyttad och placerade sig hemskt strategiskt över min arm som höll i klosaxen. Och jag brast i skratt. För det är så typiskt Eldar att göra en sån sak och sedan låtsas som ingenting. Och när jag med låtsad allvar säger att ”men Eldar, nu blev det väl tokigt?” suckar han ljudligt och klättrar av mig. Så från att ha varit en egenhet som ibland varit vår stora fiende, har det nu blivit någonting vi kan skratta åt och skämta om. 

En annan förändring som trätt fram hos Eldar de senaste veckorna är närhetssökandet. Det har nått en helt ny dimension; Eldar vill nu sova i vår säng. Varje natt. Och ofta hela natten. Det här är kanske inte något ovanligt för er andra som läser, men för oss är det väldigt stort. Eldar har aldrig tyckt om att sova med oss i sängen tidigare. Inte ens som liten valp. Han har kommit upp för en kort stunds gosande ibland, men hoppar alltid ned ganska snart igen. När det varit sovdags har han alltid haft ett stort behov av eget utrymme och gärna där det är hyfsat svalt. Så att Eldar nu börjat välja att trängas med oss i sängen är väldigt intressant. Han ligger antingen utsträckt över mina ben eller mitt emellan oss. Om han väljer att inte sova i sängen hela natten, lägger han sig precis nedanför och inte ute i vardagsrummet såsom han tidigare alltid gjort. 
Rent generellt har han blivit mysigare och gosigare det senaste halvåret. Han kommer ofta och ber mig om mysstunder på mattan (jag har för vana att lägga mig på golvet och powernappa med dom, siestastyle) och vill lägga sig tätt intill och vila. Kanske har det också spelat in att Smella nu finns i hemmet. Hon har ju fått ta den stora sociala biten när vi till exempel fått gäster – något hon själv inte har så mycket emot – och det har gett Eldar chansen att få större utrymme. Sedan Smella kom in i huset har där därför varit betydligt färre jobbiga sociala situationer för Eldar då det ska klappas och hälsas fast han inte vill, då hon agerat knähund som charmat varenda en. I förlängningen verkar det ha en positiv effekt på Eldar. Han är fortfarande försiktig, men känns inte fullt lika ängslig. Blir mer nyfiken, kontaktsökande och benägen att hälsa på eget bevåg, även om han fortfarande behöver ett visst utrymme. 

Ännu en sak som har förändrats AVSEVÄRT är hans aptit. Det här tror jag faktiskt direkt beror på kemkastreringen. I början trodde jag det var Smella som var orsaken – den nya matglada konkurrenten – men har senare insett att det inte alls är hon. Att Smella finns i huset spelar in en aning men inte alls så mycket som jag trodde. Första veckorna var det jättetydligt, men det avtog ju mer dom lärde känna varandra. Nu har Smella börjat lära sig att kontrollera sina impulser att sno Eldars mat och Eldar har slappnat av såpass att han ofta lämnar sin skål utan vakande ögon. Han vet att jag håller koll och förlitar sig på det. Däremot märks det att han är betydligt mer intresserad av mat vare sig det är torr- eller färskfoder och han äter med större aptit, även om han inte alltid äter direkt när han får maten. Han gömmer inte längre sin mat hela tiden och han ber ofta om påfyllning. Nu är det så att även fast han äter mycket bättre så äter han fortfarande inte sådär supermycket, så Eldar får faktiskt mat tills han blir nöjd. Till skillnad från Smella så blir han ju nöjd och äter bara så mycket hans mage vill ha 😉 Så vad gäller hans vikt känns det inte som att man behöver oroa sig alls. Han känns jättefin i hullet nu och det är det jag utgår ifrån hela tiden med dom båda. 

Det är alltid lika spännande att följa med i individers utveckling. Särskilt i perioder då det händer mycket saker på många plan. Och det ska bli så väldigt spännande att fortsätta följa Eldars – från unghund till vuxen. Det är helt otroligt att den här grabben snart funnits hos oss i två hela år!