När dövörat slår till

Den här morgonen fick vi spontanbesök av Wilma, Lillan och matte Jessica. Ni som följer bloggen vet nog vid det här laget att Wilma är den gamla boxerblandistiken som Eldar kommer väldigt fint överens med och Lillan är den tolvåriga papillontiken som inte är alltför förtjust i unghundens burdusa lekinviter, men som är expert på att ignorera honom. Hundarna hängde med oss på tomten, lekte runt och myste i solskenet (första solskenet vi ser på länge!). Jättemysigt när de kommer förbi sådär! 

Eldar har kommit in i en sånär döv-och-sticka-på-äventyr-period. Han vet mycket väl att han inte får lämna tomten (vi har fortfarande inte helt fått färdigt staketet så hundarna hänger ju bara på tomten om vi är med) och gör det ju heller aldrig; förrän idag; och hade han fått vara lös så hade han nog stuckit på äventyr lite hela tiden just nu känns det som. Han har smugit över till närmsta grannarna för att nosa runt (de skaffade nyligen kattunge så det doftar nog rätt intressant där) så fort jag tittat åt ett annat håll och trots att han haft lekkamrater på tomten. Och vid ett tillfälle fick han syn på grannhunden som bor tvärsöver vägen och satte av i full karriär till deras tomt för att leka med henne. Jag var inte överlycklig, men vet också med mig att jag måste kontrollera mitt humör eftersom det annars bara blir en katt-och-råtta-lek i Eldars ögon. Lyckligtvis är detta grannen som tidigare i somras tyckte det var bra om vi fick lära känna varandras hundar en aning, utifall att just precis detta nångång skulle hända. Hon var som vanligt lugn och försökte få sin egen hund att vara still (för att Eldar skulle va still eftersom han ville leka med tiken) medan jag fångade in Eldar. Eftersom knashunden var döv idag så fick jag helt enkelt gå och hämta honom. Något han tyckte var riktigt tråkigt av mig och så snart vi var hemma igen lade han sig på utesoffan och tjurade en stund – och jag höll mig bredvid utifall att han skulle få för sig att hitta på mer hyss. Gud vad jag längtar till vi får tomten inhägnad HELT. Tills dess får grabben finna sig i att helt enkelt bli extra övervakad och få lite av sina friheter indragna, särskilt nu när han börjar få kottar i öronen igen. Det är mycket psykisk mognad på gång nu för hans del, så det är väl bara att acceptera att kottarna hänger med ett tag och jobba runt det. 

Ska se till att komma ut på en dragrunda ikväll så han får göra av med lite av överskottsenergin och jobba lite slut på sig. Det är lite över en vecka sen nu – temperaturen envisas med att hålla sig uppe runt eller över 10:an och med en fuktighet på 90% eller mer. Fuktigheten gör att det känns betydligt varmare än det ser ut att vara på termometern. Men innan dess blir det nog en sväng runt Lillsjön. Äntligen en ljus och solig sådan!