Okategoriserade

November, du är så välkommen!

Det har kanske inte varit något helt öppet, men spåren har funnits överallt och även här i bloggen. Spåren av mitt trötta, trötta huvud och trasiga kropp. Det har pågått ganska länge i det tysta, men i somras gick det inte mer. En förändring krävdes pronto och det har lett till många av de val jag gjort på sistone. Som att säga nej, sätta gränser och prioritera det som verkligen, verkligen är viktigt. Således har också mycket av den tidigare hundträningen jag ägnat mig åt också hamnar lite i marginalerna en tid och det enda vi valt att behålla är draget. Jag har behövt inse och erkänna att när jag inte mår bra, kan jag inte fixa bra förutsättningar för lyckad hundträning såsom spår, kvalitativa klickerstunder eller annat sådant som jag tidigare hittade på. Ett hårt slag för mig – men ett som jag med tiden fått lättare att acceptera då jag faktiskt sett att hundarna (framförallt Eldar då detta pågått en tid innan vi tog hem Smella) mår bra och trivs ändå. 

Idag jobbar jag min sista dag på mitt nuvarande jobb. Och det är en sådan enorm lättnad att jag inte kan beskriva det. November är nära nu och med det en hel månad då jag bara ska ta tid till det som verkligen känns viktigt för mitt och min familjs välmående. Och jag ser så mycket fram emot att ha tid och ork igen att återuppta sådant som känts svårt att hitta tid och ork till att göra. Som att träna ordentligt, måla, skriva, spendera tid med Erik och alla de andra saker som fått ligga på hyllan. Hitta på annat med hundarna än ”bara” vanliga promenader – för både min och deras skull. Smider planer om att verkligen bli duktig med klickern (är faktiskt bara rookie fortfarande) och nörda ner mig i det, klicka in Smella ordentligt och börja hitta roliga saker att lära henne. Längtar ut till spåren igen och vill återuppta det med Eldar, men också introducera det för Smella. Och jag vill fortsätta jobba med Eldars kroppskontroll och balans. Framförallt vill jag ta tid till att försöka hitta och skapa den där balansen i livet igen, som jag tappade bort någonstans på vägen. 

November, du är så välkommen. 

No Comments

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *