Femtonde oktober
Förkyld och muskelvärk i hela kroppen sen ett par dagar tillbaks. Försökte mig på en långpromenad med hundarna i alla fall, drog på mig en himla massa kläder och raggsockar, och slirade ur i leran. Eldar var lätt bananas hela promenaden; bajsnödig men såg rådjur just när han skulle sätta sig så istället för att uträtta sina behov höll han utkik efter rådjuren och drog som en galning i en timme tills han slutligen fick ro nog att sätta sig i en buske. Haha.. Suck. Skönt som sjutton då att kunna ha Smella lös. Hon reagerade på rådjuren idag – höjde blicken och tog tre små skutt för att titta lite – men hängde på mig utan att tveka ens när jag sa att ”nu går vi, tanten”. Jag vet att jag pratar om det mycket och börjar bli tjatig, men jag är på allvar fortfarande himla amazed över hur fantastisk och lyhörd hon är lös. Som jag sade när jag pratade med Marlene igår; när jag bestämde mig för husky började jag på riktig förbereda mig för att aldrig kunna ha min hund lös på det sättet på grund av jaktinstinkten och det har ju liksom blivit vår sanning på ett sätt. Att då lära känna Smella (och det verkar som att de flesta Jenki-hundarna är som henne) och erfara hur annorlunda hon är på många sätt, det är något som tar lite tid innan det sjunker in. Helt plötsligt förändras liksom ens världsbild litegrann.
Nu ska vovvarna få mumsa på lite lammbringa medan jag kör en nostalgitripp med Blå Lagunen som går på tv.
No Comments
Janne
Ja man har valt att avla bort bla jaktinstinkten och mer focus på just arbete i selen och lyhördheten. Sen är nog Smella extrem men även hennes avkommor är likadana går lösa och kommer blint på inkall. Så den genen är stark hos henne, likaså hennes 110% dragskall, finns inget som stoppar henne.
Ge henne en stor kram från mig.
Janne