Att dra igång dagen

Känslan när den mörka himlen spricker upp, solstrålarna letar sig ned genom de gulnande lövverken och leran skvätter upp i ansiktet på en. Det sista i den meningen låter kanske inte så härligt för alla, men för mig är det en av de bästa känslorna på jorden. När hösten kommit, temperaturerna sjunkit och hundarna springer sig lyckliga framför cykeln. ”If my cold weather suit isn’t getting dirty, then we’re not mushing hard enough” ska någon sagt nångång. Och lite så är det kanske nu på hösten när det är ömsom regn och lera, ömsom sol och friska vindar. Både jag, hundarna och cykeln var mer eller mindre dränkta i både vatten och skit när vi var hemma efter 3,7 km. Och att det är dags att ge cykeln – och framförallt bromsarna – lite extra omtanke blir tydligt i att lera.

Smella är så jädrans duktig. Kolugn i starten (även om hon kan bli lite pratig och yla dovt), stannar där jag ber henne att stå och väntar tålmodigt. Hon kör på oavsett vilket och trots att Eldar var rätt tjafsig halva rundan så bara fortsatte hon framåt som den maskin hon är. Slutade aldrig fokusera framåt. Eldar å andra sidan hade svårt att fokusera, särskilt första halvan av rundan. Blev sådär tramsig och tjafsig och skulle med jämna mellanrum agera ut mot Smella. Vid ett tillfälle blev han lite väl tramsig för att jag skulle tycka det var okej och jag stannade upp helt för att få lite ordning på honom. Testade faktiskt att låta honom springa på vänstra sidan istället för högra och faktiskt blev det mycket bättre efter det. Om det var på grund av sidbytet eller det faktum att han kanske bara släppte lite frustration/överskottsenergi vet jag inte. Skillnaden i hur dom sprang blev dock markant – de började springa mer samspelt och tätt tillsammans istället för var och en åt sina sidor. Eldar är ju väldigt ”högervriden” medan Smella är lite mer ”vänstervriden” om man säger, så att sätta Eldar på vänster sida och Smella på höger resulterade i att dom hamnade mer i mitten, sida mot sida. Bra eller dåligt, ingen aning, men jag ska pröva mig fram i fortsättningen så får vi se. Idag var första gången som jag körde båda samtidigt. Annars har ju jag och Erik tagit en hund var, alternativt har det blivit dragrundor när jag jobbat och Erik haft båda. Det jag däremot märker tydligt nu i starten efter sommarvilan är att Eldar faktiskt behöver ett par kilometer innan han börjar jobba verkligt fokuserat och ”slappnar av” i arbetet – 3,7 km är lite i minsta laget just nu för att han ska hinna få ordning på sig själv. Jag upplever en stor skillnad de gångerna jag kört honom de längre sträckorna på 10-15 km. Mognadsgrej eller inte får tiden utvisa antar jag. Och under tiden får jag/vi försöka hitta sätt att bryta honom när det blir för mycket. 

Väl hemma blev det massor av mys med mysglada vovvar och inom kort däckade dom båda. Själv passar jag på att ta en kopp kaffe, njuta lite av lugnet som infinner sig hemma efter en dragrunda och ska försöka få lite saker gjorda som fått vänta i veckan.