Huskyträff i Åkeshov

I lördags förmiddag träffade vi Charlie och hennes två huskies i Åkeshov. Sedan ett drygt år tillbaks har vi vart ett par stycken här i stan som försökt se till att träffas med våra huskies då och då, ibland i rastgårdar, ibland för att promenera eller träna ihop. Just Charlie och hundarna är det ungefär ett år sedan vi träffade – på den första huskyträffen vi hade – och det var då första gången som Eldar träffade Youkon, Charlies 2-åriga sibbe. Ett riktigt yrväder, full av clownerier och spring i benen. I lördags var också Lizzie med, deras 5-åriga alaskan husky.

Det som är så fascinerande med huskies är hur otroligt fint de kommunicerar med varandra. Jag upplever det vara en väldigt kommunikativ ras, tydliga i sitt språk med varandra (självklart finns undantag och situationer där det inte riktigt fungerar) och väldigt lyhörda för de signaler som sänds ut omkring dom. På gott och ont. Känsligheten för signaler kan ibland vara det som skapar problem mellan hund-människa men även hund-hund ibland.

Att släppa ihop två unghanar, i den känsliga ålder som det nu är, kan ju ibland vara väldigt spänt. Ibland helt dumt. Men de gånger då det verkligen fungerar är det så himla fint att se. Eftersom Eldar och Youkon mötts tidigare en gång, då i en grupp på kanske tio huskies, kände jag på mig att det nog skulle gå bra bara de fick vara lösa och sköta allting själva. Många gånger plockar de ju upp det vi sänder ut och det blir knas, så vi såg till att hålla oss i rörelse och lite i periferin där i början. Det var några spända sekunder där medan dom hälsade första gången och alla hundarna liksom försökte röna ut vilken relation de hade till varandra, men det gick snabbt över i en mer avslappnad lek. Youkon stod för springandet och Eldar för flirtandet, haha. Den där grabben och tikar alltså! Han är verkligen världens tjejtjusare och finns där en tik i närheten så kan ni räkna med att han är där och pysslar om henne eller försöker initiera lek, ofta på ett lite valpigare och ”gulligare” vis. Just det här med att se dom interagera, kommunicera och växla mellan olika ”roller” beroende på grupp och situation är verkligen spännande. För det är så jag upplever det. Rollerna är verkligen inte konstanta, utan ändras ständigt. Ena stunden den orädda initiativtagaren och äventyraren, nästa omhändertagare och ompysslare, en tredje den försiktiga och artiga, en fjärde Don Juan och så håller det på. Eldar visade på alla variationer i lördags, beroende på om han hängde med alla samtidigt eller en åt gången. Och så fungerar det i alla nya konstellationer. Att se honom tillsammans med Youkon och Lizzie var så kul! Att se hur fint de lyssnade till varandra vare sig det gällde lekinviter eller att säga ifrån när det blev för mycket, hur de lät varandra få utrymme vid behov och hur de alla pysslade om varandra när leken nådde lugnare stunder av återhämtning. Eldar pysslade även om Youkon flera gånger, tvättade och putsade på honom. Det trodde jag faktiskt inte att jag skulle få se.

När vi kom hem var han så nöjd och trött att han intog soffläge i princip resten av dagen och jag ägnade mig åt att titta på bilderna jag tagit. Håller fortfarande på att lära mig nya kameran och det där med actionshots är verkligen klurigt. Emellanåt får man också dom där guldbilderna – men så är fokus helt off vilket är sjukt störigt. Men jag lär mig haha.. Ska se om där inte finns nån kul kurs att gå snart, vill ju så gärna kunna utnyttja kameran till fullo!