Årets första viltspår

Årets första viltspår för Eldars (och min) del blev av igår. Faktiskt också första gången jag kör viltspår med honom helt solo – det har nämligen varit Erik som i huvudsak stått för den delen. Det var nämligen ett medvetet val att låta honom och Eldar ta dom timmarna med instruktör tillsammans där i höstas, inte bara för att de skulle ha något att träna ihop och för att Eldar behövde den mentala stimulansen, utan även för att stärka deras relation. 

Erik har ju alltid varit ”pappa bus” i Eldars ögon – superkul såklart, men samtidigt en nackdel när det kommer till vardagslydnad, hundmöten eller något så enkelt som en promenad. Till mycket har ju det berott på att jag varit hemma med med Eldar om dagarna då mitt jobb tillåter det. Jag har stått för mer ordning och gränssättning, den större delen av hanteringen, samt vardags- och passivitetsträningen. Så att Eldar snart lärde sig att matte lyssnar man på, pappa kan man leva lite rövare med, kanske inte var så konstigt. Där mina gränser varit tydliga, har Eriks varit mer flytande i allt mellan hur tufft man får leka/vilken lek som är okej, till om man får dra i koppel eller inte. Och egentligen syntes inte problemen tydligt förrän Eldar började bli könsmogen. Inte någon nyhet i hundvärlden det heller kanske, att det är då sådant man missat i de tidiga stadiet plötsligt visar sig i full kraft. 

Anyways, det var min och Eldars första gång helt ensamma i viltspåret. Jag stack ut tidigt på förmiddagen och lade spåret på Lilla Skuggan, tacksam över den blå himmeln, solen och de inte alltför starka vindarna. Var riktigt noga med att markera vinklar och blodstopp och antecknade dessutom alltihop i boken jag hade med mig. För min egen skull. Eftersom jag är mer osäker än Erik i spåret känns det bra att ha stenkoll på hur jag lagt det – OM jag skulle behöva hjälpa Eldar. Är dessutom inte så van vid att lägga blodspåren helt själv och behöver mer vana på den biten för att känna mig hundra. Cyklade sedan hem och lät spåret ligga i ca 1,5 h innan vi tog det. 

Eldar var något ofokuserad i starten men fick ordning på sig själv rätt snabbt. Jag märkte att vinden tilltagit rätt ordentligt under tiden vi varit hemma och flyttat spåret rätt ordentligt på vissa ställen. Det där tycker jag fortfarande är lite småkrångligt – försöker fortfarande lära mig se på Eldar när han spårar på rätt spår och/eller när han får upp spår på något helt annat. Det är lätt hänt i dom här omgivningarna där det finns mycket vilt. Men han jobbade på riktigt fint, drog emellanåt fram ordentligt  (grabben har en tendens att gå väldigt snabbt fram i spåren) och zick-zackade fram där vinden flyttat spåret. Tog första vinkeln hyfsat (där hade vinden verkligen fixat en utmaning), andra vinkeln var självklar och tredje likaså. Hade ett blodstopp på ca 15 meter där Eldar blev riktigt förvirrad. Blodstopp och dylika hinder har aldrig varit någon jättestor utmaning för honom tidigare, så jag tror att det var vinden och dessutom något helt annat spår som strulade till det lite. Han ville upprepade gånger dra upp i skogen längs en djurstig som gick åt precis motsatta hållet mot dit vi skulle. Fick i slutändan kalla honom till mig, sätta honom vid mig och sen be honom spåra samtidigt som jag pekade med handen där jag ville han skulle börja. Rätt av mig? Ingen aning. Men efter det så gick det hur fint som helst igen. Han tog sista sträckan snabbt som attan, över stockar och sten och in i skogen där klöven fanns. Och tro sjutton att det var en stolt grabb som tog ett ärovarv med klöven i mun och sen lade sig i gräset för att gnaga på sin skatt en stund. Samma stolta grabb bar sen klöven hela vägen hem – alla 5 kilometer – och totaldäckade nästan i samma stund vi kom innanför dörren. Tar det som ett rätt ok betyg ändå 😉

Så – viltspår 18 februari:
Distans: ca 400 m
Antal vinklar: 3 (snäva)
Blodstopp: 1 á ca 15 m
Tid: Ingen anteckning