På resande tass

Sitter just nu på tåget ner till min familj. Det är en resa på dryga tre timmar och eftersom varseln vart så kort bestämde vi att Eldar fick följa med mig. Jag måste erkänna jag faktiskt är glad att jag har honom med – både som resesällskap och som någon annan att tänka på och ta hand om än mig själv.

Eldar må ha sina svagheter, men att åka buss/tåg är inte en utav dom. Tror att det är tredje eller fjärde gången nu vi åker en längre bit och inte bara tunnelbanan/pendeln i Stockholm och tio minuter in på resan ligger han och snarkar på golvet. Ett par spända minuter när det i Enköping skulle på galet mycket pendlare. I den lilla, lilla kupé som tilldelats resenärer med hund där vi sitter (totalt ogenomtänkt och icke-pedagogisk kupé att trycka in sex främmande resenärer med hundar i för övrigt) blev det plötsligt smockfullt. Alla skulle in samtidigt och stackars Eldar – som ju är en väldigt stor husky – visste inte vart han skulle ta vägen. Blev väldigt osäker på alla främlingar och morrade faktiskt till litegrann för att visa på hur obekväm han var. Men tack och lov var samtliga nya resenärer i kupén både trevliga, förstående och lyhörda. Så snart alla satt sig var han lugn igen och lade sig tillrätta mellan allas ben – medan jag fick tusen frågor om rasen och det där med drag. Nu, två stationer senare är vi så gott som ensamma på de 3ish kvadratmetrarna igen. Blev visst riktigt bra social träning, det där. Och alldeles lagom lång.

Nu ska jag försöka göra Eldar sällskap och få mig en blund innan nästa stora stopp.

(Skrivet 07:50)