Torsdagsmys

Det var en ordentligt morgontrött huskygrabb som sneglade på mig i morse när jag föreslog att vi skulle ut på promenad. Han hade inte en minsta tanke på att lämna sin säng och tittade på mig som för att säga jag var helknäpp. Så det blev en kort kisserunda bara, sen ville han hem igen. Jag gjorde mig i ordning för att åka och träffa en vän på frukostdejt, medan Eldar hoppade upp i vår säng och somnade på en halv sekund. Och jag tvivlar inte på att han sov under hela tiden som jag satt på Café Sirap med Ida och gottade i mig amerikanska äppel/kanelpannkakor. 

Nu har vi nyligen kommit hem efter en långpromenad i blåsten. Snacka om att där inte finns några spår av unghundshormonerna idag – grabben är hur följsam och lyhörd som helst! Gick tätt intill mig mest hela promenaden trots att jag inte bad honom (mer än när vi passerar folk på mindre utrymmen, då jag av hänsyn ser till att ha honom vid mig). Jättemysigt och så skönt att bara gå där tillsammans, som vore vi en och samma individ. Har en känsla av att han är lite mör efter gårdagen och behöver vila. Han smyger gärna upp och trycker kroppen mot mig för att be om massage, så jag har just spenderat ett par minuter med att knåda igenom honom. Som vanligt kommer den där djupa, djupa sucken och han smälter som vax i händerna på mig, sjunker snart ner på golvet och slumrar till. 

Vilodag indeed.