En regning morgon

Ute är det galet grått och regnet verkar ha bestämt sig för att stanna i en evighet. Det är dagar som dessa man kan skatta sig lycklig över en hund som inte har det minsta bråttom ut på morgonen. Strax efter nio behagade Eldar lyfta blicken och morrprata sitt godmorgon. Han såg gäspande på hur jag och Jenny fixade frukost och slog på kaffebryggaren, för att sedan lägga sig till rätta vid min sida när vi åt. Och därefter har han stannat där vid sidan om mig, upptryckt mot mitt ben och halvsovandes. Så länge jag klappat på honom vill säga. För idag är det tydligen det som gäller i hans bok; mys, tupplurar och klappar hela morgonen. 

Som på videoklippet kan det se ut då. Och så höll han på en bra stund; slumrade lätt medan jag klappade men så fort jag slutade gjorde han klart för mig att han inte godtog det, antingen genom att stirra på mig eller faktiskt ta min hand i munnen och ”hålla den” tills jag klappade igen. Knasungen är för rolig ibland.