Helgen som varit
Söndag innebar tredje privatträningen med coach. Idag med helt fokus på spårandet – viltspår och för första gången (om man räknar bort den gången då Eldar var riktigt liten och vi följde med syster ut i skogen vid ett tillfälle) personspår. Själv följde jag Eriks och Eldars jobb via coachens Facebook-sida där jag läste en statusuppdatering som jag på en halv sekund förstod handlade om mina pojkar:
”Det är magiskt när man ser en unghund, som matte och husse kämpar med hundmötena med, som bara lyfter blicken i spåret två sekunder och registrerar när en lös hund kommer, för att sedan fortsätta jobba! Magiskt!!”
Gjorde mig så stolt och glad att läsa så ni anar inte. Och ännu mer när Erik senare berättar att coachen varit så nöjd med Eldars arbete i spåret att hon sagt vi skulle kunna tävla med honom – så grym är han med nosen!
Nu är det här hemma hos Eriks syster en mycket nöjd huskygrabb som ligger och slumrar. Och det känns så fint att ha hittat någonting (utöver draget) som han tycker så mycket om att göra. Att han har fått jobba visar sig verkligen på våra vanliga promenader med; det är lättare att passera hundar, han visar inte alls samma känslighet eller lätthet att hamna i stress och är generellt mycket lättare (och roligare) att träna vardagsgrejer med.
Så nu är vi inte bara drag-hooked.. Vi börjar visst bli spår-hooked också! Lite bilder från helgen:
No Comments
johanna
hehe skönt med en morgontrött hund, själv har jag en som vaknar runt 6.00 :p
Nicole
Haha definitivt – särskilt eftersom jag jobbar sena kvällar 😉 Men det är väl så att han anpassat sig efter mig eftersom han och jag har lite samma dygnsrytm antar jag – och han har aldrig bråttom ut på morgonen heller.