Äntligen fredag

Den här fredagen tog både jag och Eldar en rejäl sovmorgon. Jag som jobbar kväll var absolut dödstrött och Eldar, som inte direkt är den som har något emot en lat morgon, låg och snusade nedanför sängen. När vi båda vaknat var det ändå inga snabba ryck iväg, utan vi startade dagen med att brottas i sängen. Låg kvar där åtminstone en halvtimme innan vi steg upp, Eldar fick komma ut och kissa och jag fick mitt kaffe. 

Vädret här är fortfarande ostadigt och förändras varje millisekund. Ena stunden sol, nästa spöregn. Inte för att man har så mycket val när man har hund, men dagar som den här är det ju ärligt talat mindre roligt att vara ute och gå långpromenader eller leka runt i skogen. Eldar, som hade en lugnare dag igår, var dock full av energi när vi väl kom ut så jag bestämde mig för att sticka ut med honom och cykeln en sväng. Fram med dragselen och för säkerhetsskull skinkosten i fickan. Eldar har betyyyydligt lättare för hundmöten när vi dragtränar, men så snart man inte ”jobbar” har han svårare att kontrollera sig och det kändes dumt att chansa nu när vi senaste veckan jobbat så jäkla fint med hundmötena. Behövde dock inte oroa mig, för hundarna hade han inte mycket intresse av den här fredagen. Desto mer för en katt i koppel som passerade oss när vi just skulle till att åka iväg – föga förvånande. I övrigt gick det superfint att dra idag. Eldar jobbade fokuserat och med driv, vilket var superkul. Och så stolt han blir när han märker att jag är nöjd med honom – den där blicken han slänger över axeln för att söka kontakt och lite bekräftelse..! Älskar det!

Avslutade rundan med att stanna till nedanför vår lägenhet och tramsa runt lite. Lekte och sprang med pipleksaken, jagade varandra och Eldar blev för en stund helt betagen av ett snöre (typ någon slags gunga?) som hänger i ett utav träden. Skrutthunden är för rolig ibland. Han har också en lustig liten crush i buskarna precis utanför vår port – haft det ända sen han flyttade in hos oss – och nu såhär efter sommaren har den visst kommit tillbaka. Idag fick han ett utav dom där rycken jag inte sett sen han var runt 5 månader då han hoppade rätt in bland dom lövlösa buskarna (som blir lite som en studsmatta under honom) och skuttar runt där i, tills han lägger sig och börjar smyga på mig. Sjukt underhållande! Och jag kan faktiskt inte låta bli att stå där och asgarva åt honom, ens när jag blir irriterad över att han inte lyssnar. Som sagt. Man får välja sina strider när man har unghund, haha..